Det som gör att det blir mål är att Starkes bakåtpassning, så att säga, är så (inte alls) välplacerad. Stolpe in. Svår att nå. CLP är väl först också på väg åt andra hållet?
Naturligtvis är det Starke som får ta på sig målet. Och han vet om det själv. Känslan av skuld och skam är så påtaglig när han ställer sig framför tv-kameran att ett ”vi” slinker ur honom. Han är inte förberedd på att plötsligt hamna i rampljuset. Jag tycker inte att ordvalet spelar någon större roll. Det är klart att Starke fattar att han gjorde en jäkla tavla.
I ett lite större perspektiv är det återigen uppspelsfasen som är problemet. Men inte under lika stor del av matchen som i exempelvis första halvlek mot Oddevold. Det går framåt. Och det har med många spelares agerande att göra. Igår kom det något fler långbollar än tidigare. Jag tror att Landskrona blev lite ställda av det.
Märkligt nog tycks uppspelsfasen fungera sämst i början av matcherna. Vad händer i omklädningsrummet några minuter innan? Alla kommande motståndare lär försöka utnyttja detta så länge det ser ut som det gör.
