Det som inte riktigt syns på tv-bilderna, men på plats:
Vid baklängesmålen (allra mest) 1-3 och 1-4 är det INGEN i laget som knyter näven, absolut inte lagkaptenen, ingen som samlar ihop grabbarna på planen, ingen som säger något till någon.
Elva helt vilsna individer, inget lag.
Ingen tro. Inget spelglädje.
Om inte DET är ett tränarproblem begriper jag nästan inte varför tränare finns. Lika bra att köra utan i så fall och spara in en lön?