Division 2 Östra Götaland 1965. Söndagen den 10 oktober skulle Öster möta K*lmar FF på Fredriksskans efter att ha vunnit vårmötet på Värendsvallen med 4-0 (bland annat tack vare att Ambulans-Jonas fick fart på huvudläktaren via sin megafon från löparbanan.
Inför returmötet mot laget vi kallar Brofästet (även om det 1965 var sju år tills det äntligen fanns en bro bort från stan) hade Jonas med sig megafonen igen. Han kunde ju inte vandra på innerplan där, men det gick ju att hojta från läktaren.
Fast hur kul är K*lmar i oktober? (eller någon annan tid på året) Ambulans-Jonas drog med sig polaren Fjunet redan dagen innan. Det sades att det kunde vara bra drag i Borgholm på lördagskvällarna.
Fast när de kom fram till färjeläget var det en 400 meter lång kö till färjan. Två av tre färjor hade slagit ihop med varandra, det var bara en kvar i drift.
– Vi stannar i K*lmar, sa Fjunet.
– I helvete, sa Ambulans-Jonas.
Han vände på bilen och letade rätt på närmaste telefonkiosk. I den hängde också en telefonkatalog. Jonas bläddrade och hittade numret till färjetrafiken.
– Ja, god dag, mitt namn är redaktör Ljungklint, jag ringer från Sveriges Radio i Stockholm. Två av mina medarbetare är på väg till er för att göra reportage om färjetrafiken mellan fastlandet och Öland. De färdas i radions silvergrå Volvo Amazon och avser bland annat att intervjua färjans kapten under överfarten till Borgholm. Vill ni vara vänlig och hjälpa dem ombord utan onödigt dröjsmål?
Hamnvaktmästaren rusade i väg till färjans kapten som blev eld och lågor. Han såg till att rulla av en Ford Taunus så att radiomedarbetarna skulle få plats. Under tiden körde Jonas förbi hela den 400 meter långa kön. Sen tog han loss mikrofonen från megafonen och låtsades koppla ihop den med den transistorradio han tvingade Fjunet att hålla i medan Jonas intervjuade färjans kapten under tio minuter. Allt medan förstestyrman förde dem till Borgholm.
Dagen därpå var det ingen kö åt andra hållet. Jonas och Fjunet var i god tid på plats på Fredriksskans. Mikrofonen var åter hopkopplad med megafonen som användes så flitigt att Jonas hade fått stryk på läktaren om inte Fjunet skyddat honom.
Hejandet från läktaren gjorde att bortalaget vann med 2-1 och hade fortsatt häng på det förbannade Grimsås som till slut ändå tog hem serien på bättre målskillnad.
Om Ölandsfärjans kapten fortfarande lever borde han vara runt 110 år. Och väntar i så fall fortfarande på att Sveriges Radio ska sända ut intervjun han gav den där lördagen i oktober -65.
Boka Ambulansresan – because History deserves it! ♥️ 💙
