@Ingemar sa:
Det kan gå fort åt båda hållen i den här branschen. 2009 skulle Öster upp till Ruddalen och möta Västra Frölunda i Söderettan. Höstregnet föll tungt och hårt över Göteborg och vi i publiken, ett par hundra på sin höjd, är samlade under läktartaket på ena långsidan. Efter ett par minuter noterar jag en ensam man i blå jacka och huva som står i ösregnet och kurar utmed den andra långsidan på Östers planhalva ungefär mitt emellan hörnflaggan och mittlinjen. Jag sitter och tänker och undrar "varför den dumme fan inte är på läktaren som alla vi andra" men glömmer snart bort honom då spelet helt och hållet bedrivs på Frölundas planhalva. Öster passar runt och tillbaka men får inte till något som leder till resultat.
Då händer det: Ett långt och mycket oväntat uppspel från Frölunda ut till deras vindsnabbe högerbreddare som har hela Östers planhalva för sig själv. Mina tankar i det ögonblicket är att nu skiter det sig, inte ens Frölunda brukar bränna frilägen. Från ingenstans, upplever jag det som, kommer Malmkvist i full fart och rensar liggande bollen långt ut på parkeringen. Detta sker bara några meter från den blåklädde och genomblöte stackars kraken ute vid sidlinjen.
Jag andas ut och förundras och imponeras över Malmkvists förmåga att läsa av spelet och situationen. Det var för övrigt det enda som var värt att att imponeras över i den första halvleken. Spelet, vädret, publiksiffran allt sög.
I halvtid blir jag sugen på korv och inser dessvärre att den enda tillgängliga korvkiosken är nere vid hörnflaggan och ger mig ut på en promenad i ösregnet. Tio meter från korvmojen står den blåklädde mannen och slickar senap och ketchup från fingrarna och först då när jag kommer nära känner jag igen honom. Det är Janne Andersson, på den tiden tränare för allsvenska Halmstads BK.
Jag blir helt paff och undrar: "Vad fan gör DU på en sån här match?" Den blivande förbundskaptenen skrattar och säger att "Det är alltid roligt med fotboll!"
Jag bara skakar på huvudet, förstår ingenting, och går till luckan i korvkiosken.
Två månader senare skriver Malmkvist på för allsvenska HBK.
Underbar story.
Dock tog Janne över Örgryte inför 2010.
Jag var också där på Ruddalen och minns ju hur Öster vände 0-2 till 3-2 genom en otroligt fin frispark av Tomas Petry. Matchen i sig var del i en sorts vändning då Öster tog sig uppåt och sedan vann serien medan Frölunda stred i botten. De tog faktiskt fler poäng än Östersund gjorde i Norrettan samtidigt.
2010 då?
Öster utan Malmkvist (som då med Lasse Jacobsson åter som tränare gjorde bort sig några gånger säsongen innan ”den spanska sjukan” tog över klubben) räddade sig kvar i Superettan.
Frölunda åkte ur division 1 södra och har fortfarande inte kommit tillbaka.
Östersund åkte ur division 1 norra.
2011 då?
Frölunda var på vippen att åka ur division 2 direkt men höll ett par poängs avstånd till Kållered på negativ kvalplats. (Men 2012 åkte Frölunda ner i division 3.)
Öster värvade in en ny tränare: Roar Hansen. Det blev snart succé.
Östersund värvade också in en ny tränare. Division 2-gänget mötte Swansea i en träningsmatch och fick då tipset om en talangfull ung tränare. Inför 2011 skrev Graham Potter på och redan samma säsong vann Östersund uppflyttning tillbaka till division 1 och resten är som bekant historia.
Som du sa Ingemar: ”Det kan gå fort på båda hållen i den här branschen.”
