En sjukt blandad känsla idag tycker jag. I år, precis som ifjol, försvann definitivt drömmarna om allsvenskt kval i omgång 29. Ifjol efter en hemmaförlust mot Ljungskile med 0-1 (vilket i och för sig visade sig inte spela någon roll i och med att J-Södra samtidigt vann) och i år efter en stark insats borta mot Sundsvall.
Men den uppryckning laget har gjort den senaste tiden, både spelmässigt och resultatmässigt, gör mig stolt. Och jag tycker vi visade upp ett riktigt fint spel första 30 minuter igår där vår ledning var rättvis. Sedan bjuder vi tyvärr in Giffarna i matchen, antagligen samtidigt som giffarna höjde sig något.
Men elva raka utan förlust är galet imponerande!
Men idag dyker tankar upp från GAIS borta, den missade straffen i slutminuterna mot Västerås borta, de missade chanserna mot Västerås hemma, hur vi kunde förlora mot Vasalund med en man mer, hur vi kunde komma så tafatta till Akropolis borta mm. Lite mer flyt/skärpa i dessa matcher så hade drömmarna levt.
Men ska man vara ärlig har kanske tur/otur ändå jämnat ut sig någorlunda i år. Spelmässigt var vi knappast förtjänta av seger mot Falkenberg vare sig hemma eller borta, sex poäng mot Helsingborg var kanske också något i överkant…
Jaja, får sluta älta det där nu och ladda inför 2022 istället. Lyckas vi behålla merparten av spelarna till dess förstärkta med 2-3 spelare som verkligen höjer kvaliteten på laget och ersätter Velic med en ny stark tränare tror jag det här kan bli riktigt bra!
14-1-0 efter halva säsongen räcker gott för mig nästa vår!