@McA sa:
Sant... pengarna nu är väl värt det om man har kvar en del om man åker ur. Där har Varberg och Falkenberg varit smarta med att inte värva för mkt.
Sen finns det ju självklart inga garantier för något här i världen... men efter tre turer direkt upp och ner sen 2003 är iaf jag riktigt osugen på ytterligare en sån resa.
Alla är vi nog sjukt osugna på en ny jojo-resa med det här laget. Hade det varit så att det varit möjligt att bygga upp ett allsvenskt lag genom ytterligare ett års spel i superettan hade även jag hoppats på missat avancemang i år. Så ser ju dock inte verkligheten ut.
2002 gick vi upp med minsta möjliga marginal ifrån en ganska svag superettan. Laget 2003 innehöll inga direkta stjärnor (från början det året i alla fall). Däremot behöll vi stommen (utom Paldan som märkligt nog kickades). Vi åkte ur.
2005 gick vi upp från en väldigt stark superettan efter stundtals både snålt och smart spelande. 2006 förstärkte vi med några stjärnor tillsammans med någon mer okänd upcoming star (som dock senare saknade listerlandet för mycket). Vi åkte ur.
2012 krossade vi allt motstånd i superettan året efter att vi hade börjat bygga upp ett starkt lag. 2013 "förstärktes" laget med lite erfarenhet (Pavey + stelbente backen) och målglädje (Pinones Arce). Vi åkte ur.
2019 gick Mjällby raka vägen från division 1 till allsvenskan. Varberg gick från att med nöd och näppe kvala sig kvar till allsvenskan. Båda verkar lyckas behålla sin allsvenska status med viss marginal.
Min slutsats av ovanstående är att det finns ingen säker slutsats att dra. Därför ska man ta chansen när chansen ges. Förstärka försiktigt och i stor utsträckning behålla både spel och spelare som förde upp laget.
