Allt ont har något gott med sig. Åtminstone om man som jag är en naivt, optimistisk, fotbollsromantiker.
Alla vet historien, även om den säkert kan komma att skrivas om några gånger i framtiden. En kinesisk fladdermus gick på marknad och spred ett virus som stängde ner världen. För Öster och svensk fotboll innebar det att försäsongen utan träningsmatcher aldrig tycktes ta slut, seriespelet sköts upp på obestämd tid, för att sedan ändå spelas med ett tätare spelprogram.
Fotbollsstyret sammanträdde och enades om fler byten, fler tillåtna varningar och drickapauser. (ja, jag vet att det sista tillämpats förr) Den vanligtvis så konservativa fotbollsfamiljen knorrade men var glad för att ändå få komma igång.
Så dessa iakttagelser tänkte jag debattera kring - och även utveckla något.
Fler matcher på kortare tid: Positivt! Så roligt med ett tätare matchande där väl snittet ligger på 3 matcher per två veckor. Det borde öka intresset och ge klubbar möjlighet till bredare trupper och förbättrad spelarutveckling.
Fler byten: Positivt! Större möjlighet att påverka från sidan och bänken och kanske till och med en högre intensitet på planen. LSK - ÖIF talar dock emot det.
Färre avstängningar. Positivt. Helt ärligt, vad blir bättre av att James Keene, Sebastian Larsson och Christan Andersén vilar var fjärde istf var femte match? Absolut ingenting enligt mig. Det är endast de själva som varje match riskerar en utvisning under stora delar av matchen.
Drickapauser. Det är väl bra, men det är här jag vill ta utvecklingen ännu längre. Jag tror att fotbollen skulle vinna stort på att införa två periodpauser istf halvleksvila. Två tillfällen att kränga korv, sälja läsk och möjliggöra gubbapinkning. Spelet skulle då kunna påverkas mer av taktiska förändringar från sidan och intensiteten skulle sannolikt kunna skruvas upp ytterligare. Mer sändningstid, mer analyser, mer spekulationer och bättre möjligheter till nätverkande och mys i samband med hemmalagets arrangemang. Dessutom skulle den ointresserade ha mycket lättare att stå ut på dylika tillställningar då det aldrig är så långt till pausdrickat. Marknadsekonomen hade då kunnat stretcha budgeten ytterligare och sportchefen kunde få titta på spelare av något exklusivare sort. (Det tidigare så upphaussade hockeyintresset, nu något mer nyanserat, i den här stan hade aldrig varit så stort om man inte getts möjlighet att käka dyra bufféer på företagets bekostnad, grogga med polarna i pauserna och hämta mer popcorn under Powerbreaks samtidigt som käppakrigsgladiatorerna gjort sina 30 sekunders intervaller nere på rinken.) Den smarta strategin har gett sportchefen möjlighet att köpa förstklassiga svenska och utländska legoknektar som höjt intresse och nivå så pass att det spelats om medaljer. Imponerande resa för övrigt.
Men nu var det fotboll och Coronasäsongsreflektioner. Bara såga idéerna, eller fundera på om inte den vanligtvis så konservativa fotbollsfamiljen borde fortsätta att utveckla fotbollen, kanske i ovan nämnda riktning.
De gaur allri´ är också en åsikt.
