Jag vet. GAIS-matchen är historia. Men jag tog ändå fram gottepåsen och såg andra halvlek igår.
Jag vet, vi mötte ett bottenlag. De var dock inte usla. De har enskilt grymma spelare. Men enskilt håller det inte mot ett riktigt bra Öster. De skapade några chanser och kunde hängt någon kasse. Men de spelade som ett bottenlag. Lite krampaktigt, lite frustrerat, inget flow i passningsspelet, inga synkade rörelser som gör det lätt att spela boll.
Öster däremot. Herrejävlar. Löpningar och rörelse med och utan boll, entouch fotboll från alla utom Petar, och det är ok. Det spelar ingen roll att högerbacken vet att han driver själv. De hinner inte med eftersom han rycker vänster och slår inlägg eller höger för ett eget snabbt avslut.
Ändå undrar jag om inte den allra största fördelen med hans närvaro är hans prickskytte på liggande boll. Helt plötsligt kan vi välja den spelare som har "sämst bevakning". Ska motståndet markera Keene, Mortensen, Örnblom, Alexandersson eller Lunkan? Petar bombar då in den på Lunkan som är den spelare som inte har bra uppvaktning. Lunkan axlar uppgiften och styr ner bollen otagbart. Hörnor, frisparkar=målchans.
Pratar vi ändå nickprestationer så är ju Mortensens stolprotsnick högsta klass. På ett bra inlägg. Och Calle tycker fotboll är roligt igen. Och vi med.
Så roligt att se det självförtroende som laget byggt upp tillsammans, något som inte är avhängigt enskilda spelare, eller förstaelvan, det rullar på ca 15 spelare som levererar i de roller de tilldelas.
Det enda som saknades igår var en tydlig kuliss av "Napoli 87" som hade varit lika självklar efter 3-1 som en grillad i pausen.
