Kom att tänka på slutraderna ur Kents ”Mannen i den vita hatten”:
”Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov
——
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö”
Och hela Radioheads undergångsmästerverk ”Street Spirit” för den delen:
”Rows of houses, all bearing down on me
I can feel their blue hands touching me
All these things into position
All these things well one day swallow whole
And fade out again and fade out
This machine will, will not communicate
These thoughts and the strain I am under
Be a world child, form a circle
Before we all go under
And fade out again and fade out again
Cracked eggs, dead birds
Scream as they fight for life
I can feel death, can see its beady eyes
All these things into position
All these things well one day swallow whole
Fade out again
Fade out again
Immerse your soul in love
Immerse your soul in love”