Allting handlar om vad respektive tränare drivs och attraheras av just nu, vilket uppdrag de kan tänka sig ta. Om man som JG varit på högsta svenska nivån en tid, och även testat på verkligheten i en av Europas proffsliga, så är det inte tvunget att man vill göra det igen. Det kan finnas intresse av att verka i en förening där man tillsammans med andra bra människor som man gillar, skapa någonting bra över tid i en klassisk miljö, en downshift som samtidigt kan vara värdefull gällande andra saker i livet. Sånt som kan vara väl så viktigt när man har redan har en bra peng på kontot och kan uppskatta närheten till vänner och förhoppningsvis åldrande familj. Lönemässigt kan avtalen vara av trappmodell för att följa en förväntad budgeterad utveckling som tre eller femårsplanen ger. Sånt är fullt möjligt för kompetenta föreningsledare och sportchefer med kompetent styrelse i ryggen att lösa.
En ung upcoming tränare kanske är mer girig och ska så fort som möjligt, så högt som möjligt, så snart som möjligt, men kan också lockas av en vilande klassisk förening. Att han vid första möjligheten att stå som Allsvensk tränare, skulle välja att gå till en förening i Superettan. Nej, det är inte sannolikt. Jag vill också tro att tränare/spelarutvecklaren JT är den stora faktorn som gör att VMO lyckas så framgångsrikt med att gå ner och studsa från ettan upp till AS. Stark, passionerad, kunnig och trovärdig. En ledare man vill följa.
För övrigt har vår nuvarande tränare visat resultat som gör att både kontrakt och förtroende är orubbat. Det är jag ok med. Skulle någon förändring ske där, så tror jag att det behöver vara ett ömsesidigt val mellan parterna.
Och under tiden är det ok att drömma.
