@Knugen sa:
Ni som var med 1999 och kollade på när Öster mötte Ljungby i kvalet, går det med att jämföra idag och hur var känslorna inför kvalet då jämfört med nu?, var ni nervös eller lättade att Öster klarade att knipa kvalplatsen
I sista omgången i Ljungskile lobbade Johan Lindhe in bollen i eget mål i slutminuterna till seger för LSK vilket ledde till kval istället för att gå till första Superettan utan kval. Fanns vissa skojfriska konspirationer om att Öster ville ha kval för extra publikintäkter då ekonomin just räddats från konkurs.
Kvalet var en nära-döden-upplevelse. 1-1 borta är något som känns igen från häromdagen. Sedan kom de gästande bönderna och tog ledningen i Växjö. Rickard Axberg (som blivit kvar efter 1998 trots att pappa Bo fått lämna tränarposten) slog ett inlägg från öppna långsidan med riktning mot Ishallen. Bollen landade i krysset och allt gick mot en förlängning.
Coach Lill-Damma klarade efter ett långt tufft år med förluster mot lag som Stenungsund, uddamålssegrar mot lag som Kongahälla och en kamp mot konkurs inte att stanna kvar ute vid planen. Han gick ner i Värendsvallens katakomber.
Vid mittlinjen får så skåningen André Cedermarker bollen. Det viktigaste kvalet dittills var 1967 då Sotar’n löpt länge och väl innan han bredsidat in bollen och gjort Öster allsvenska för första gången. Cedermarker tog fart och blickade mot arenans södra mål. Där skulle 2012 Alexander Henningsson slå in Värendsvallens sista mål någonsin med en bredsida. Liksom Sotar’n mot Brage (med Dragan Kapcevic i motståndarlaget och i målet U21 2015-hjälten Carlgren i sin debut).
Cedermarker löpte och löpte. På plats upplevdes det som i slow motion. ”Men så skjut då” skreks det säkert liksom mot Sotar’n 1967. Cedermarker tog till bredsidan. Det blev mål. 2-1.
Ljungby anförda av militären Kaj Gummesson i den tekniska zonen fortsatte sända fram sina tvåmetersmän. Matchen var nästan slut när någon fyrade iväg bollen mot målet nära Souvenirboden.
Claes ”Flygande Buddha” Green agerade likt den brandsoldat han är på impuls. Bollen for mot målet i slow motion. Den rammade Greens axel istället för att skjuta Föreningen i sank.
På Norra Stå brann en ensam bengal bakom banderollen ”Bye bye Ljungby”. Lättnaden var större än glädjen när alla firade i omklädningsrummet oavsett om man var spelare eller supporter. Allt fortsatte på Bolaget i gallerian Valhall. Någon satte igång Queens ”We Are The Champions” och spelartrupp sjöng arm i arm med fans. Kaptenen Johan Lindhe bjöd laget runt på öl.
Efter midnatt kom André Cedermarker ut från Pizzeria Napoli med sin flickvän i ena handen och två fyllepizzakartonger i den andra.
Det har gått 20 år men jag minns det som igår.
I stunden skapas ögonblick man aldrig glömmer.
