En match i taget och psykologi

JFA

Lyssnade på presskonferensen med Janne Andersson igår där han ideligen fick frågor om prestationer och framtiden. Han tvärnekade att svara på en enda sådan fråga utan hänvisade till att det rörde sig om spekulationer och sådant höll varken han eller spelarna på med. De fokuserade här och nu på matchen de ska spela, inte ett eventuellt EM-slutspel.

Janne är mycket klok och jag började fundera om det är just här det brister för oss och laget. Vi har alltid fokuserar så mycket på framtiden att vi ska tillbaka till fornstora dagar då vi prenumererade på guldstrid år efter år. De åren gällde ju ”en match i taget-tänket” stenhårt. Jag tilltalas mer av det tankesättet. Hädanefter tänker jag inte spekulera om det blir superettan eller söderettan nästa år förrän någon av alternativen är en realitet, jag tänker bara fokusera på närmsta match och hoppas att spelare och ledare gör likadant.

Brasklapp: aldrig själv varit aktiv i elitidrott så vet ej hur de jobbar med psykologi och liknande.

Petter Bengtsson

Stig Svensson hade rätt: en match i taget.

fåtöljsupporter a.k.a. fr

Fokus här och nu är a och o för en bra prestation.

McA

Jag hade velat att spelarna blev lite förbannade på riktigt. När Ljungberg fick rött mot Brage hände nånting. Från hopplöst 1-2 och att inte få låna bollen var man nära att vänta till 3-2 med en man kort.

Skulle vilja att nån går in i omklädningsrummet och säger att motståndare och fotbollsSverige skrattar åt er. Bara så att spelare har nåt att tagga på istället för att gå ut skiträdda och alibispela till sig ytterligare kryss eller förlust.

Ols

Behovet av stöd ser säkert väldigt olika ut bland spelarna. Det kan tex en idrottspsykolog, som har lite fler nycklar att jobba med än lite hemkokt bondförnuft, fånga upp och ha ett individuellt perspektiv på hur spelarna ska hantera pressen som säkert alla upplever. För nu är det mest än fråga om psykologi. Laget underpresterar pga att många i laget inte hanterar pressen som lagets utsatta situation innebär.

JanJosefsson

Något hände onekligen med föreningen när Stig försvann.

Ja, jag lever i det förflutna.

JFA

Frågan är om det viktiga är själva metoden utan kanske mer att man jobbar på något sätt. För egen del tilltalas jag verkligen av tankesättet att det enda jag kan påverka är min egen prestation, inte hur bra motspelare eller medspelare är.

Jag tror att laget skulle må bra av att alla spelare fokuserade på enskilda saker.

Johannesson, hur han återigen med strumprullare får in bollen på ett oerhört fult sätt, men sätter spottar in mål.

Ljungberg - det stenhårda skottet går stolpe in.

Stefan - känslan när han efter en rusch sätter ett stenhårt perfekt inlägg på Keenes panna.

Månz - hur han ligger perfekt i position och med en välriktad glidtackling avvärjer en farlig situation.

Johansson - hur han istället för att lapa sidlinjen, går in i banan och testar ett skott.

Drott - vågar driva 10 meter med bollen, titta upp och passa, ostressat trots flera motspelare omkring sig.

Lundgren - sätter en perfekt rak pass på foten på Persson.

Mitt förslag är att ovanstående spelare blundar och tänker på det 3 gånger om dagen och verkligen ser det framför sig fram till matchen mot J Södra, och så ser vi hur det går.

Sigge

@JanJosefsson sa:

Något hände onekligen med föreningen när Stig försvann.

Ja, jag lever i det förflutna.

Mja vi höll ju på att ta guld 1992, om det inte vore för det där staget.

Peter_Hansen

@Sigge sa:

@JanJosefsson sa:

Något hände onekligen med föreningen när Stig försvann.

Ja, jag lever i det förflutna.

Mja vi höll ju på att ta guld 1992, om det inte vore för det där staget.

Under Backe. Och sedan under Nanne ledde man Allsvenskan under VM ’94.

Det var väl 1997 när man ersatte Namne med Andreas Ravelli som man började tumma på kontinuitet och sedan rullade det på utför.

Faktiskt så var ju den första säsongen utan Stig den senaste säsongen som ett svenskt lag gått obesegrat en hel säsong i någon av de två högsta divisionerna.

Stigs livsverk var fullbordat långt tidigare och han gjorde ju helt rätt i att tacka för sig efter 1988 efter alla de åren och framgångarna.

JanJosefsson

@Sigge sa:

@JanJosefsson sa:

Något hände onekligen med föreningen när Stig försvann.

Ja, jag lever i det förflutna.

Mja vi höll ju på att ta guld 1992, om det inte vore för det där staget.

Du menar AIK—matchen i Växjö. Där var ju inte Stig med oss, det är sant. Måste vara tidernas domartabbe någonsin.

JanJosefsson

@Peter
_
Hansen sa:

@Sigge sa:

@JanJosefsson sa:

Något hände onekligen med föreningen när Stig försvann.

Ja, jag lever i det förflutna.

Mja vi höll ju på att ta guld 1992, om det inte vore för det där staget.

Under Backe. Och sedan under Nanne ledde man Allsvenskan under VM ’94.

Det var väl 1997 när man ersatte Namne med Andreas Ravelli som man började tumma på kontinuitet och sedan rullade det på utför.

Faktiskt så var ju den första säsongen utan Stig den senaste säsongen som ett svenskt lag gått obesegrat en hel säsong i någon av de två högsta divisionerna.

Stigs livsverk var fullbordat långt tidigare och han gjorde ju helt rätt i att tacka för sig efter 1988 efter alla de åren och framgångarna.

Vad jag har hört var det bröderna Ravelli som fick bort Stig. Därför ville inte Jocke Björklund spela mer i klubben.

Calle01

Stig påverkade laget och föreningen långt efter 1988. Inte för att han var delaktig i beslut (något som han beskriver i sin bok och det smärtade honom att ingen någon gång hörde av sig till honom för råd) utan för de spelare och tränare som var i Öster t ex 1992. Eklund värvades redan 1987. Ulrik något tidigare. Jesper och JanJansson var i Öster det ödesdigra året 1988. Erkka Petäjä hade varit i Öster länge. Niklas Persson och Tony Westring också. Och det sista Stig gjorde var att anställa Hasse Backe och värva Prigoda och Andreev.

Peter_Hansen

@Calle01 sa:

Stig påverkade laget och föreningen långt efter 1988. Inte för att han var delaktig i beslut (något som han beskriver i sin bok och det smärtade honom att ingen någon gång hörde av sig till honom för råd) utan för de spelare och tränare som var i Öster t ex 1992. Eklund värvades redan 1987. Ulrik något tidigare. Jesper och JanJansson var i Öster det ödesdigra året 1988. Erkka Petäjä hade varit i Öster länge. Niklas Persson och Tony Westring också. Och det sista Stig gjorde var att anställa Hasse Backe och värva Prigoda och Andreev.

Sant, man ska inte ta ifrån Stig äran för det som skedde åren efter hans avträde.