Det jag hoppas på är självinsikt från Järdlers sida efter matchen. Uppenbarligen har vi inte det spelarmaterial som krävs för att spela Järdlers spel, alternativt lyckas han inte förmedla sina tankar till spelarna.
* Då vi lyckas med det höga presspelet återerövrar vi ofta bollen, men det sker alltid genom att blotta oss bakåt. Det var på detta sätt J-Södra skapade sina chanser, det var på detta sätt Norrby avgjorde i Växjö.
* När vi närmar oss offensivt straffområde verkar det finnas en enda tanke hos alla spelare - vi ska passa bollen hela vägen fram till någon som får ett friläge. Vi måste ha alternativa anfallsvägar, kunna variera vårt spel.
* Vi är som farligast när vi i slutminuterna blir desperata vid underläge. Mot Norrby skapade vi vassa chanser på de sista två minuterna av stopptiden som (förutom de två stolpträffarna som tyvärr tillkom mer genom Norrby-slarv än eget bra spel) var det farligaste på hela matchen. Likaså idag mot J-Södra är det först från ca minut 88 som vi börjar desperations-spela, och plötsligt störde vi J-Södra spelarna ganska påtagligt.
* Matchen mot Halmstad var perfekt genomförd. I varenda anfall gick det snabbt, rakt mot mål och sett till antalet chanser vann vi den matchen helt rättvist. Mot VSK i matchen därefter var det fortsatt positivt i anfallsväg. Idag var det återigen som det varit i matcherna tidigare, omständligt, stillastående och helt ofarligt.
Jag vill inte byta tränare igen. Det har vi testat alltför många gånger genom åren. Men jag vill se och höra att Järdler i vart fall i någon mån delar min verklighetsbild. Det har han inte gjort tidigare under säsongen och det oroar mig nästan mer än det bristfälliga spelet.
