Jag tänker att hela akademiverksamheten/talangutvecklingsarbetet har två ben, vilka man får utvärdera separat för att avgöra vad man gör rätt och vad man gör mindre bra när det kommer till faktiska resultat (och då avser jag här "hårda" resultat som hör till sporten, det kan naturligtvis ha ett värde på massa andra sätt, typ utveckling på det personliga planet etc.).
Utbildningen i sig. Generar Östers verksamhet elitspelare? Här är det egentligen ganska ointressant om spelaren i fråga blir elitspelare i Öster eller i annat lag, så länge föreningens arbete har bidragit till det. Om Öster skulle ha utbildat 100 personer som idag spelar Superettan, Allsvenskan eller är utlandsproffs, vore det uppenbart att Öster erbjuder en helt fantastisk utbildning. Det hade dock inte behövt innebära att Öster skördade frukterna av det hela och det vore naturligtvis ett problem i sig, men först i nästa steg, nämligen:
Genererar arbetet sportslig och/eller ekonomisk nytta för Öster? Allra helst båda, så klart. Och på systemnivå den här frågan aktualiseras väl först när Östers utbildning är, eller är på väg att bli, tillräckligt bra. Om den är det, och det alltså dräller av Österfostrade elitspelare som knappt har spelat för Öster eller inbringat några summor att tala om till föreningen, då finns det strukturella problem att analysera i den frågan.
Jag tycker att mycket talar för att Östers problem under lång tid har legat redan i p. 1 ovan. Enskilda undantag finns, varav Krafth och Bojanic är de tydligaste under de senaste 10 åren, men på gruppnivå är det inte många som Öster har missat att ge chansen för att sedan blomma ut till elitspelare någon annanstans. På senare år kommer jag över huvud taget bara på två exempel på spelare som spelat minst Superettan för annat lag utan att först ha fått chansen i Östers A-lag; Madjed och Vindehall. Där lämnade förste dessutom som 15-åring och kan inte beskrivas som en "miss" på det sättet.
Intrycket är att Östers utbildning börjar bli bättre och bättre, varför frågan i p. 2 ovan kommer att aktualiseras alltmer. Så länge vi ligger i Superettan kommer vi dock aldrig att kunna hindra tapp av typen att MFF plockar Nuh, eller att Eklund hamnar i Hammarby. För att ändra på det behöver vi etablera oss i Allsvenskan samtidigt som vi fortsätter att ge ungdomar chansen. För det sistnämnda gör vi! Både nyss nämnda Nuh och Eklund fick speltid i Öster och var mil närmre vårt a-lag än vad de är a-lagen i sina nuvarande föreningar.
