Det hela känns lite udda. Lite ovant. Nu har vi en trupp som har potential - den känns inte riktigt färdigbakad men om stjärnorna står rätt, om vinden böjer grässtråna åt rätt håll och vi därmed får en bra start på säsongen så... Det jag gillar mest är att truppen känns jämn. Vi kan inte spika startelvan. Konkurrens om varje plats, inga säkra kort, alltid nära till ett inhopp av våra unga talanger.
Helt omöjligt att säga om vi går upp, men vi måste bli jämnare och bättre än förra året. Annars kommer det att bli osäkerhet både i truppen och i den sportsliga ledningen. En mellansäsong är OK i Superettan för Öster, två i rad så muttras det, tre i rad så är det kört för alla inblandade.
Backar
Jämn och rutinerad SE-backlinje som klarar att hålla tätt mot de flesta lag i serien om de får tillräckligt med understöd och inte hamnar sittande i knäet på målvakten. Mina utropstecken:
Oliver Silverholt - Lite stökig säsong 2018, kom liksom lite snett i det. Men här finns ju en förbannat fin fot.
Fredrik Lundgren - Tror han blommar ut än mer. Det finns nån förbannat fin allsvensk potential här.
Mittfält
Här sprudlar det av outnyttjad potential, revanschsugenhet och rutin utan att för den sakens skull ha krumma pensionärsben. Mina utropstecken:
Anton Andréasson - Har arvet, viljan, skallen och talangen. Nu ska bara skadorna bort. Sen har vi allsvensk klass.
Christian Ljungberg - Bara 21 år gammal. Kan fortfarande bli precis vad som helst.
Mattias Pavic - Det finns nåt där liksom. Jag vet inte riktigt vad, men det finns nåt där. Herrejävlar om det kommer ut.
Calle Johansson - Se Pavic.
Anfall
Här sprudlar det av... krumma pensionärsben (sorry DJ/Dragan). Och en brasse med glasben. Och en Ahrn som kan bli en ny Hasse Eklund. Mina utropstecken:
David Johannesson - Please prove me wrong, I love you.
Gustav Ahrn - Jag kan faktiskt se rubriken i Aftonbladet i sommar "Östers succéanfallare aktuell för stora klubbar".