Konstigt, för några stunder sedan kände jag likt luring inget fotfäste, men nu när det görs något och rör på sig får man ändå för sig att det uppenbarat sig ett par halmstrån. Som vanligt, hur illa det än ser ut – jag vet inte om det någonsin sett så illa ut som det gör nu – lurar det en strimma hopp i vassen.
Järdler uppger att Keene besitter en defensiv spelförståelse och arbetar otroligt hårt. Det låter bra, men borde inte Järdler ha sett till att alla spelare förstår och är beredda att på plan utföra sådant arbete? Passar alltså på att, mitt i hoppfullheten som ersatt hopplösheten, oroa mig för litet för försvarsspelet, som enligt mig har varit svagt. Mycket bolltittande passivitet tyckte jag mig se bl.a. vid baklängesmålen senast mot ÖIS. Så slitvargar med arbetskapacitet behövs, är välkomna och ger mig hopp.
