Hemresan till Stockholm avklarad och den initiala besvikelsen har lagt sig. Kvalet blev lite som resten av säsongen, till slut kom bekräftelsen på känslan som gnagt i en: att vi inte riktigt räcker till än. Vi är inte riktigt där än.
Men längs med vägen hem växte också stoltheten och tacksamheten över att vara rödblå. Över att vi inte är Varberg. Över att vi, när allt var slut, stod kvar och försökte lyfta laget och oss själva inför nästa år. Det var en fin stund mitt i det mörka. Jag tror alla mest bara ville skrika ut sin besvikelse och att vi då landade i något vackert och konstruktivt gör mig jävligt glad så här i efterhand.
Nej, vi är inte i allsvenskan. Men vi är Öster och oavsett serie finns det inget annat jag hellre skulle vilja vara än det. Vi har börjat visa att vi är att räkna med igen och precis som Tufa säger var det här startpunkten på något större än vad 2022 blev.
På läktarna hoppas jag att vi kan bygga vidare på det som varit den senaste tiden och i klubben är jag helt övertygad om att Jens kommer fatta rätt beslut för vägen vidare. För Vito är det lite upp till bevis nu, känslan är att det här blir hans första riktiga vinterfönster där man kan ställa ordentliga krav. Inför i år hade han varit på plats under en kort period och förutsättningarna att förstärka borde vara bättre både ekonomiskt och attraktionsmässigt tack vare tredjeplatsen. Bortsett Kusu och ABW är jag inte orolig för något eventuellt individuellt spelartapp (redan räknat bort Stenberg) och möjligheterna till att ha en spetsigare trupp 2023 ser jag således positivt på.
För övrigt växer Kusu på mig för varje dag som går. På planen tar han steg hela tiden (han kommer vara en gigant nästa år) och sättet som han pratar om Öster på får mig att smälta helt. Följer han upp citatet till SMP om de allsvenska ryktena (”Öster tog hand om mig och gav mig chansen när ingen annan var där för mig. Jag känner att jag utvecklas i Östermiljön och är inställd på att fullfölja mitt kontrakt”) med att faktiskt stanna i vinter kommer han ta sig högt upp på listan över favoritspelare för mig.
Den här kvalveckan var tung men den gav mig också hopp och framtidstro. Jag har nästan kunnat höra kanonerna från Värendsvallen mullra igång.
Nästa år träffar de målet.
Då ska vi tillbaka.
