Allt sedan jag började misstänka att tomten inte var den han utgav sig för att vara, har jag hatat dagarna runt jul. Ingen fotboll, inga nyheter, inga rykten, ingenting. Inte ens några besvärliga email (typ: ”Hej, detta är ett meddelande från Parkster. Enligt våra noteringar ligger du tolv kronor minus efter en parkering utanför din sons optikers butik i Jakobsberg - hittade ni ingen optikern närmare stan? - och vi ser fram emot betalning till OCR-nummer 819814891649634762381237816387163716914 senast i går inklusive påminnelseavgift om tre ggr själva beloppet”. INTE. ENS. DET!!! Vito, Jens och han den nye som bara har konsonanter i namnet har tagit helg och lämnat oss i vår ensamhet. Fattar ni ens hur långt det har gått när det skapas en tråd i forum (denna) där enda avsikten är att vi ska krama och älska varandra? Folk önskar varandra god jul, som om det inte hade ALLT att göra med vilka drag Vito, Jens och konsonanten tänker sig härnäst. Ge mig för fan två centrala förlängningar, ge mig en ny sensationell islänning, ge mig NÅT, utom en önskan om gott nytt. Snabbspola sen tiden fram till 1 april. Låter jag bitter? Helt fel, jag är bara i psykisk obalans.
