Bröt ut till en egen tråd, vi samlar all avtackning här. Jag börjar.
Det pratas ofta om föreningsdöden, från att Sverige varit närmast unikt i världen med ett civilsamhälle bestående av föreningar till i princip allt man kunde tänka sig så försvinner nu både föreningar och föreningsmänniskor allt mer. Vi blir generellt mer individualister, mer fokuserade på oss själva. Varför? Jag vill inte bli alltför politisk här, utan konstaterar bara att just nu så går vi mot en värld där en förening som East Front är något udda, inte något självklart.
Men så kommer en sån där kille som Carl Jaktlund. Tar ansvar för mycket men sätter samtidigt gränser. Finns där för alla som vill ha en bit av honom. Och det är inte bara i East Front han har verkat. Hur grabben fått tiden att räcka till har jag ingen aning om, men jag antar att det är det där gränsdragandet jag nämnde.
Jag har en stor respekt för alla som kliver fram och leder på ett självklart sätt, inte kaxigt och/eller nedvärderande utan bara gör det som krävs och sen är done with it. Så @cj9808 - tack för att vi fick låna dig i föreningen och varmt lycka till med vad du nu tar dig för ❤️💙
