Vi sammanfattar lite.
Flera personer har lämnat kansliet de senaste åren, bland annat eldsjälen Peter Lind, som själv valde att lyfta fram Jesper Jansson i ett inlägg snarare än dagens ledning. Det väcker frågor om hur människor med lång erfarenhet och stark förankring i föreningen ser på utvecklingen.
Vi står också utan ordförande efter en turbulent process kring valberedningen och styrelsefrågan. Oavsett hur man ser på det finns det uppenbart många medlemmar som efterfrågar större transparens kring vad som hänt och varför.
Jag vet dessutom att det finns sponsorer som uttryckt missnöje och velat lyfta frågor offentligt. Själv har jag under flera år försökt stötta Öster ekonomiskt genom sponsring utan att få respons.
Det är rimligt att ställa frågan: Hur mår föreningen egentligen?
När det finns oro kring ledarskap, intern kommunikation och förtroende högt upp i en organisation påverkar det ofta hela föreningen, från kansli och sport till medlemmar och supportrar. Det betyder inte att allt är dåligt, men det betyder att frågor behöver tas på allvar.
Precis som inlägget ovan beskriver tror jag många saknar öppenhet, dialog och känslan av att Öster är en förening byggd på gemenskap snarare än distans. För utan den blir det svårt att bygga både tillit och framgång över tid.
