Jag såg matchen sent p g a resa och hade resultatet och några kommentarer efter första kvarten som bas. Jag visste alltså att det skulle sluta lyckligt, en lyx! En livrädd första halvlek, och jag förstår att alla befarade en kommande mental och sportslig kollaps - en smäll som isåfall skulle tagit flera omgångar att hämta sig ifrån. Det handlade inte om brist på spelidé eller enskilda spelare som var dåliga - det var rent ut sagt kollektivt uselt.
Sen kommer halvtidsintervjun, och Mölders ansikte i halvtid säger allt. Rättframt, ärligt och rakt. Och nåt har hänt med laget. Det är fortfarande inte perfekt, långt därifrån. Men det finns iallafall en vilja att åstadkomma något. Carlstrands 1-1 viktigt såklart, att få det tidigt. Men sen tycker jag helt ärligt att vi är det klart bättre laget därifrån, och detta trots - tack vare? - många byten.
Men när AHS gör 2-1 så kan man ju inte annat än att le brett. Det snackas om försäljning av Mattis hit och dit, men fortsätter den här grabben på det här viset... Så avslappnad med bollen, men ändå rapp i sina aktioner. Kanske, kanske är det här Öster lite annorlunda än vad vi är vana vid, att rutinerade/dyra spelare sakta väger över till en fördel ju längre säsongen går. Kanske, kanske kan de här ungdomarna vi har vara en ny väg framåt. En som vi sällan skådat i vår förening, inte sen Jörgen Lennartsson och Hasse Backes tid, typ.
What a time to be alive. Det lever.
