Petter Bengtsson
Självklart ska inte en religionshistoriker (jag) göra ett sådant teoretiskt arbete. Som forskare har jag däremot massor med metodologiska kunskaper om arkivarbete, källkritik och digitalisering. Men det är precis som du skriver inte särskilt meriterande inom mitt fält att driva ett sådant projekt, då återstår snarare ideellt engagemang, där man kan bidra på ett hörn tillsammans med andra akademiker och intresserade.
Samtidigt landar vi i det du själv är inne på: det behöver finnas en institutionell förankring. Det här är inget som långsiktigt kan bäras av enskilda entusiaster, hur kunniga de än är. Det är faktiskt rätt märkligt att Linnéuniversitetet inte tagit en tydligare roll här. Med tanke på deras ambition att profilera sig som riksidrottsuniversitet borde just den här typen av material vara högintressant, även i kärvare ekonomiska tider.
En ganska uppenbar väg framåt vore att koppla detta till utbildning. Arkivmaterialet lämpar sig utmärkt för studentprojekt, uppsatser, praktikmoment eller kurser i historia, arkivvetenskap eller digital humaniora. På så sätt får man både arbetskraft och en akademisk kvalitetssäkring, samtidigt som samlingen faktiskt bearbetas och inte bara “bevaras i väntan”.
Så ja, det krävs distans i forskningen, absolut. Men det krävs också att någon tar ansvar. Och där är vi nog snarare i ett institutionsproblem än ett kompetensproblem.
