Snart 1/3 del av serien spelad, och tomheten är tydlig hos mången inför säsongen hoppfull supporter. Spridda burop om tränare, misslyckade spelarvärvningar och alibispel. Den frustration som ska luftas när det egna laget inte vinner.
Hur kommer det sig? Jag påstår att det är Mehic skada. Jag sa innan säsongen att defensiven, med Mehic i målet, kommer att vara nyckeln till en bra säsong, där det offensiva spelet får utvecklas tillsammans med spelarna över tid.
Säsongen börjar helt ok, och gör så fram till att Damir olyckligt går sönder. Konsekvensen av det blir den osäkerhet som sprids i laget, inte för att Stulic är en så mycket sämre målvakt, men den uppbyggda tryggheten, samspelet och tilltron till varandra rycks bort, den som bara kan byggas upp över tid, den finns helt enkelt inte där när en ny, ung målvakt, plötsligt är den som ska bära och styra defensiven. Och det är inte att begära. En ung talangfull målvakt, ska spelas in över tid, i par med en erfaren, trygg bra läromästare. Precis så som planen var för Stulic och Mehic.
Den yppiga, nyfikna, lovande offensiven som glimtvis visade sig inledningsvis under våren, där mittfältslöpningar in i straffområdet avlöste varann, fick sig därefter törnar när sena mål ramlade in där bak och tränartrojkan var tvungen att dra tillbaka styrkorna för att åter täta upp bakifrån. Istället för ambition att utveckla offensiven har prio återigen blivit att vara tvungen att prioritera bakåt, för att förhoppningsvis kunna nyttja lägen som trots allt dyker upp i offensiven.
Därför, får jag med det säga att en nolla borta mot Västerås, med en pinne hem i bussen, inte är den besvikelse och tomhet som vi från och till kan känna. Det är den nolla som faktiskt är grundarbetet för vägen framåt. Ju fler defensiva prestationer vi levererar, ju fler offensiva samspel kommer vi att få se. Spel där vi kan utveckla och nyttja de offensiva redskap som tagits in i laget.
Matchen igår, med en pinne med hem, vill jag trots allt se som en stark pinne. Laget stängde ned ett hemmalag med en solid defensiv, där unge Mattis kliver in och gör livet jättetråkigt för Prodell, en av ligans dyraste och främsta målskyttar. Ett lyckat drag i den gameplan som Velic la upp, som gav oss en pinne och också gav oss chansen att vinna.
Förhoppningsvis har vi nu säsongens lägsta och längsta svacka bakom oss. Vi har en målvakt och en defensiv som tätnat, vi har en backlinje som ändå får anses funkat helt ok, och nu finns tid att slipa på och bygga en allt bättre offensiv. En Nico, som efter sin olyckliga skada, kommer kunna leverera snart igen.
För övrigt tycker jag att Stenberg levererat precis det man hoppats och förväntat sig, givet de förutsättningar som våren för övrigt bjudit på. Engqvist lika så. Övriga nyförvärv får knyta handen i fickan och kriga sig till plats och tid och bevisa sig värdiga sin speltid. Er tid kommer.
Uppåt och framåt, Östervänner.
