Samlade tankar:
• Petar – en kreatör som gör skillnad.
• Mehic i målet – backlinjen tycks lita på honom. Viktigt.
• Kapten Karlsson: Bättre än på länge, va?
• Publiklöst: Man HÖR hur aktiv bänken är. Det finns en spelplan och tränare som ständigt påminner om den.
• Det leder till: Fighting Spirit. Ingen slutar springa.
• Italienska domaren: Bra!!
• Motståndarna: Lika organiserade som vi. Spelplan som vi. Uttröttade på slutet, enligt vår passa-runt-plan. Kunde ha lett till ett sent segermål för oss.
• Borde vara förbjudet med tre meter långa målvakter. I andra lag än vårt.
• Sheriffen – alltid på gränsen, to love & hate. Om skottet på slutet suttit… definately Love.
• Blomman dominant.
• Silverholt trivs med Petar.
• Ammar – varför är jag ständigt orolig?
• Rochester? Vet varken ut eller in. Hjälp mig!
• EF Throphys betygsskala: Om en ensam anfallare längst fram inte får en enda boll att arbeta med: är han då Dålig, tveksam, godkänd, bra eller fantastisk? Det hade varit mycket lättare om skalan hetat: Underkänd, godkänd, bra, mycket bra, fantastisk. I den ensamma anfallarens fall hade det då blivit en ”tvåa”. I nuvarande EF-betygsättning snarare en ”trea”. Och det förtjänar inte Alexandersson.
• Dplay – hur många grafiska skitfel går att göra under en produktion? Om vem som är kapten, om vem som gjort hur många mål, om aktuell tabell efter slutsignalen etc. Svajig sändning är en teknisk sak som jag inte begriper, skitfelen är bara dåligt. Sparka. Nån. Nu. Sannolikt chefen.
• Tips: Alla slår alla. Ingen vet hur det slutar. Mer än att Giffarna vinner serien. De var bra igen i går.
• Hur tänker Calle Johansson nu?
• På tal om det: Tänk att byta in tre sista tjugo utan känslan av att det är tre reserver som kommer in. Pratet om Östers tunna trupp är bland det dummaste.