Nu har jag lyssnat ifatt mig på Radio 1930, från Lucas Lima och framåt. Jag tänker inte gnälla på alla som inte är Patreons, det är lika meningslöst som att klaga på den som inte går på hemmamatcherna. Här får ni en recension / sammanfattning i stället. Börjar framifrån.
Fick höra Höken Hauksson berätta om sin högsta dröm, isländska A-landslaget. Kommer det en sen återbudsplats skulle han simma dit, via Helge å, Blekinge skärgård och Kattegatt (min tolkning). Mycket vackert. Plus hans obegripligt bra svenska, han har ju inte varit här i mer än fötti minuter. Om hans frustrationer som bänknötare, fick sen och tog chansen och ”ganska bra”. Say no more!
Jonas Axeldal-intervju. Jag är i detta avseende rätt generation, men – hoppsan – vad jag inte hade koll på hans karriär i övrigt. Sverige, Italien, England. Med all respekt för spagetti i Milano och engelska fish’n chips: Axeldal föredrog vaam kåv me brö på Värendsvallen. Min tolkning igen.
Skicklig intervju med Gais-tränaren Jacobsson (nej, nej, inte Lasse Jaca). Om det inte varit teoretiskt omöjligt hade man väl blivit Gais-sympatisör på kuppen.
Makalös intervju med Mario Vasilj. Den är passande nog fötti minuter lång, han tycks mig så innerligt uppriktig att alla spelregler sätts åt sidan mellan journalist och objekt. Bådas förtjänst, säger jag. Medvetet eller inte så visar Mario en så innerlig respekt för Öster, sanningen och supportrarna så det finns inte. Samtalet borde spelas upp som förebild i varje sammanhang ordet ”medieträning” förekommer. Min innerliga uppfattning är att uppriktigheten och sanningen håller supporterkulturen vid liv. Inte kommentarer som: ”Vi tar en match i taget”. Lyssna på samtalet eller gå och lägg dig. Vi snackar f-n Stora journalistpriset. Till båda två! Om jag inte redan hade cyklat till vägs ände för Östers skull, skulle jag ha börjat nu.
Intervju med Bois-tränaren Magnusson dagen innan vi skickade upp dem på läktaren. Återigen, I hate känslan av att även andra lag kan ha det kämpigt, I hate allt som antyder att Galileo Galilei kan ha haft rätt. Galilei var han som för knappt fyrahundra år sen hävdade att solen inte snurrar runt Öster, utan att det kan vara tvärtom. Det tog populisterna i Vatikanstaten futtiga 350 år att ge Galilei rätt. I need more time. Have to think it over.
Åsså James Keene! Sir James! Ge honom ett tv-program, för f-n. Ja, jag vet, han busade med Elfsborgsfansen den där gången. Men grejen med Keene är inte att han älskar Öster. Varför skulle den vara det? Han har ju varit överallt i tjugo års tid. Keene älskar fotboll, i första hand. Och han älskar sitt lag i första hand. Hans karriär är sannolikt över, lik förbannat är han med vid sidlinjen på Östers träningar. Lik förbannat står han skadad i Östers omklädningsrum och stöttar sina kamrater inför match. Lik förbannat åker han med laget fötti mil till nästa bortamatch. Jag är helt säker på att han skulle äta upp sin ena sko om någon kunde övertyga honom om att det skulle ge oss tre poäng mot Sundsvall härnäst. Hans kontrakt löper ut om fötti minuter, det är inte grejen för den som älskar fotboll i första hand. Det är inte grejen för James Keene. Han borde ha fribiljett till den globala fotbollens Hall of fame. (Vill inte peka finger, men i samma veva intervjuade 1930 en annan långtidsskadad, som sa att han följde Östers alla matcher ändå via teve, om inte middag med svärmor kom i vägen).
Det var ett par intervjuer till jag hade att lyssna ifatt. Men efter Sir James känns det bara futtigt att återge. Mario Vasilj och James Keene for delat presidency. For life. Somehow.
Sa jag Tack Radio 1930?
