@Peter
_
Hansen sa:
Öster har gjort en hel del matcher i år där det är helt naturligt att det blivit noll poäng. Samtidigt kan man förstå hur frustrerad Järdler och spelarna varit för man hade i många andra matcher verkligen inte marginalerna med sig och det har blivit en större frustration som satt sig i skallen - som att det till slut blir en självuppfyllande profetia att man ska ”throw it away”. Ungefär tvärtom från 2012 då man typ visste att hur det än såg ut så visste man att man skulle ta tre poäng och då gjorde man också det till slut.
Jag menar inte att vi har haft otur och därför är avhängd jumbo. Jag menar bara att det började med lite marginaler emot och sedan har man fortsatt springa rakt in i väggen. Såg dessa tecken tidigt och hävdade försiktigt under våren att vi troligen skulle åka ur men ville inte slå på stora trumman. 2014 var det samma mönster. Man ledde match på match, tre i rad i maj slutade 2-2 trots sen ledning. Sedan kom känslan av att ”vi borde inte vara här i botten. Nu har vi allt att förlora.” Sedan kom de rent dåliga insatserna ur den negativa spiralen men man fortsatte envist med samma ickefungerande spelmodell in i kaklet. Björknesjö mer och mer stressad. Till slut åkte man på ett kval medan Ängelholm som borde degraderats (så var känslan) slapp kvala. Helt oförberedda på att även där skulle komma en motgång.
Att allt var kört i år visste jag i somras när Järdler uppgivet och martyraktigt utbrast ”det kvittar vad vi gör för ingen tycker att vi är bra ändå”. Jag förstår på ett sätt vad han kände. Det har verkligen gått 100% fel. Ett mer normalt utfall hade varit att det skulle gått 75% fel och då kunde man räddat upp det här. Å andra sidan har man fått ytterligare chanser då flera lag tagit väldigt lite poäng fram till för någon vecka sedan.
Angående trådens ämne: tror inte Velic kommer lämna och tror inte heller att det gör någon skillnad. Även om vi plötsligt öser in mål framåt så är det som att laget undermedvetet bara ser nya möjligheter att släppa in mål. Det behövs nästan ingenting för att släppa in ett mål men att göra ett mål är som att bestiga ett berg. Så kan man inte vända en negativ spiral. Tyvärr.
2008 och 2015 hette de säsonger då vi hade åkt ur Superettan. De innehöll många tunga förluster mot lag som Lindome, Torslanda och Somaliska ungdomsföreningen. 2009 och 2016 var inte heller någon dans på rosor rakt igenom men ledde trots det till seriesegrar. Vi kan inte räkna med ett så positivt utfall igen så pass fort. Å andra sidan får man påminna sig om hur fort Mjällby rest sig från deras tunga läge där de föll i derby mot Karlskrona i division 1 till att nu nosa på en allsvensk återkomst.
Det ser mörkt ut men min personliga förhoppning är en degradering leder till en rejäl föryngring av truppen. Och en tränare utifrån men helst inte någon långpendlare.
Väl skrivet och vi minns vår historia på liknande sätt. I år levde jag dock än en gång i tron att ”så länge vi spelar så pass bra fotboll så måste det till slut vända”. Tyvärr blev den enda vändningen att laget slutade spela bra fotboll...
Den största missen i år tycker jag är att vi inte tidigt tog in en idrottspsykolog. Jag skrev det redan efter förlusten mot Norrby i omgång 5, efter två raka förluster på övertid. Och jag skrev det med Björknesjös ord efter 2014 i minnet där han beklagade att han inte tidigare insett psykologin i truppen.
