Som ni säkert alla förstått är jag en stark förespråkare till att behålla Velic. Jag har förståelse för er som vill byta på grund av att spelet stundtals är tråkigt, men jag vill ändå höja ett starkt varningens finger för att pånytt göra ett tränarbyte när spelet uppenbarligen fungerar, spelarna i truppen vittnar om god sammanhållning och poängen börjar trilla in. Ser vi historiskt så är det inte alltför många gånger som Öster har en uppåtgående trend och när vi väl har haft det och då valt alternativt tvingats byta tränare har det inte fungerat.
2009-2010: LuddOtto lyckas ta oss upp från söderettan men spelet hackar betänkligt i SE. Vi räddas av akut tränarbyte i slutet av 2010.
2011-2012: Roar-tiden, behövs inte skrivas något annat.
2013: Roar lämnar en trupp i harmoni och med vinnarkultur, med ny tränare (Thomson) och märkliga värvningar är vi snart ett looser-lag igen.
2014: Looser-andan fortsätter, nu med ny tränare (Björknesjö).
2015-2017: Askebrand-eran. Han vänder trenden, bygger upp ett stabilt, vinnande lag igen. Föreningen får hybris och ska ha in en ny tränare som kan leverera något helt nytt.
2018-2019: Järdler raserar allt Askebrand byggt upp.
2019-2021: Velic vänder trenden, bygger upp ett stabilt, vinnande lag igen.
Min analys av historiken är tydlig och enkel. Har vi en trupp som mår bra och ett lag som plockar poäng så ska vi inte byta tränare för något hypotetiskt resonemang om att nuvarande tränare inte kan ta oss upp till allsvenskan / hålla oss kvar i AS. Vi kom femma med Askebrand 2017. Vi kom fyra med Velic 2020 och krigar nu åter om placering 4-7 (sannolikt). Det är inte särskilt många marginaler ifrån en tredjeplats och allsvenskt kval istället.
Måtte inte föreningen få samma hybris som vi fick 2017. Och jag önskar även att vi supportrar kan lugna ned oss lite i kraven på avgång.
