Citerar lite från Laul, han låter lite bitter:
AIK är klart för semifinal i svenska cupen. Seger med 4–2 mot Östers IF efter en historia där AIK fick allt de pekade på.
De fick det underlag och den speldag de ville ha.
De fick en drömstart, 1–0 efter sju minuter, när domaren lät Sebastian Larsson skjuta en frispark rakt genom tät bengalrök framför Österkeepern Tobias Andersson (blås av spelet nästa gång, tack).
Och de fick en matchbild där Öster tvingades gå framåt vilket betydde stora ytor för anfallsparet på offensiv planhalva (vilket AIK inte bjudits på i cupen tidigare i år).
Ändå var det länge klasskillnad i betydelsen att Öster stod för klass och AIK för skillnaden.
Det var Öster som skapade chanser mot en samlad motståndare. När Dragan Kapsevic kvitterade till 1–1 strax före paus var det sannerligen tredje gången gillt. Innan det hade just Kapsevic svarat för årets miss på Myresjöhus Arena när han styrde David Johannessons inlägg utanför öppet mål. Och därefter smällde Anton Andreasson (wow!) upp bollen i ribban efter att ha löpt in från vänster, tagit ner lädret på bröstet och snurrat upp Daniel Granli halvvägs tillbaka till Norge.
”Öster var överlägsna”
Kvitterat blev det alltså och ingen som såg matchen kan ha varit förvånad. AIK hade uppenbara problem att försvara sig mot Östers djupledslöpningar, Östers kantspel och Östers passningsspel, inte sällan med Carl Johansson i en regisserande roll. Öster anföll på en rad olika sätt, AIK klarade inte att försvara mot något av dem.
Framåt hade Gnaget ingenting. Henok Goitom och Saku Ylätupa fick inte fast bollen alls på offensiv planhalva. Och om de fick det låg understödet kvar i linje med eget straffområde.
Kunde andra halvlek verkligen fortsätta på samma sätt?
Rikard Norling plockade ut Ylätupa och bytte in Tarik Elyounoussi. AIK klev högre i pressen, ökade aggressiviteten och även om Öster fick lite större problem, så var det ändå inte i närheten av problemen AIK brottas med i sitt spel.
Resultatet blev att Öster fick möjligheter att ställa om, och de visade att de behärskar den disciplinen också. Högerytter Johannesson gasade förbi en snedseglande Magnar Ödegaard och ordnade en straffspark som Kapsevic dunkade upp i nättaket. Ingen tveksamhet någonstans.
Så långt hade Johannesson, Andreasson, Johansson och Kapsevic gett AIK:s trebacklinje en åktur de sent kommer glömma från ett superettanlag. Alla fyra hade gått rakt in i AIK:s startelva idag (och Anton Andreasson gör det kanske alla alla dagar i veckan i den så kallade pocketrollen?).
”Kvällen då Gnaget fick allt”
Men det här var som sagt kvällen då AIK fick allt de pekade på
