Måste skriva av mig lite om intrycken efter matchen i går. Borde kanske inte göra det, är fortfarande delvis i affekt om än mindre än direkt efter slutsignal, men det kliar i fingrarna.
Egentligen borde jag nog avvakta åtminstone en omgång till men fyra matcher får väl duga för att konstatera följande: Jag tror att jag är lite av ett offer för mina egna förväntningar på den här säsongen.
Ny tränare, iofs en tränare som visat sig bygga vidare på den grund som Velic satt och inte verkar vilja välta allt över ända, men det är klart att det alltid tar tid. Det jag har sett hittills gör mig lugn i så måtto att jag är exakt noll procent orolig för att vi ska åka ur. Det kommer inte att hända om inte halva truppen drar ett korsband var innan omgång 10. Men jag kände genuint, och särskilt efter Landskrona, att vi kommer ta åtminstone en kvalplats uppåt i år. Det är jag inte lika säker på längre.
VI har truppen för det, bortsett från möjligen i en vital del. Låt mig återkomma till det. Först: Jag älskar Jens och Vito. Att deras intåg utgör en helt nödvändig professionalisering av denna förening stod klart redan innan och om det ens var möjligt förstärkte Velic den övertygelsen i den utmärkta intervjun Radio 1930 gjorde med honom. Jag gillar och tror på Tufa. Han känns tydlig och jag blev glad av vad Rodic sa i intervjun med Minboll, att om man är 80 % inför en träning så höjer Tufa det till 90 % bara genom att komma in i rummet. Den egenskapen tror jag inte kan underskattas, särskilt i en så jämn serie som Superettan är. Jag gillar att också Tufas matchcoachning i det att han känns aktiv och orädd. Han accepterar inte skit. Jag håller inte med om varenda beslut han tar i den men så är det också han, och inte jag, som är elittränare. Jag sympatiserar med spelsättet och de principer jag tycker mig se att han vill få till. Bortsett från Bonnah/Rodic och höger/vänster (som jag genuint bara tycker är rakt av felaktigt i nuläget) förstår jag vad han vill åt i princip allt hittills, även om jag som nämnt kanske inte hade gjort exakt samma val om jag (hemska tanke, för alla inblandade) hade varit huvudtränare.
Men. Något är off. Eller egentligen tror jag att två saker är off. Och de gör att jag har svårt att se att vi går upp i år om vi inte får ordning, eller åtminstone en tydlig bättring, på det väldigtsnart.
Den första är målen vi släpper in. De är faktiskt absurda. Lundins mål i matchen mot Brage är en på miljonen och bara att hacka i sig, det går inte att skydda sig emot. Övriga tre insläppta mål är frukten av horribla enskilda misstag från en eller flera spelare. Och jag förstår inte riktigt varifrån det kommer.
Särskilt på hemmaplan får det inte fortsätta, för då kommer varje match se ut som de mot Brage och VSK. Ta gårdagen som exempel. Vi är faktiskt väldigt dåliga första 15. Samtidigt är VSK precis lika dåliga och skapar inte ett skit. Min 15-20 börjar vi trycka ner dem ordentligt. De sticker upp en gång, backlinjen skänker bort bollen, men det leder ändå bara ett inläggsläge långt ut vid sidlinjen och de har en spelare i boxen. Inlägget är så misslyckat att det blir bra och det går inte att förutse i sig, visst, men Nilssons agerande är helt obegripligt. Om han inte når den med höger hand så att han kan fösa den över ribban måste han bara förlänga den vidare över sig, parallellt med kortlinjen. Att vippa ut den så där är inte ens ett junior misstag. Det är pojkar 14. Han är bättre än så. Det vore bara förminskande att inte ha högre krav på honom än så. ÖIF-VSK 0-1 utan att VSK haft en målchans. Stress och jakt mot dubbla Pelle Olsson-raka fembackslinjer. Klart det blir vidriga matcher då. Vad som är grunden till dessa misstag förstår jag som sagt inte, men de måste upphöra. Nu.
Det andra är vår centrala anfallare. Och här återkommer jag till truppbygget. Jag tror att något sket sig, att Vito fick gå på plan B eller kanske C. Och ABW tror inte jag är den centrala anfallare vi behöver. Och JW sliter och gnetar man han ser i princip bollrepellerande ut för tillfället. Han känns aldrig farlig. Vi skulle, särskilt när matcherna tar den utvecklingen som i går, behöva en central anfallare som är en kombination ABW och JW. Rörlig, rapp, bolltrygg, men också stark. Som kan fungera både i det mindre spelet vi helst söker men också som en nödlösning att lyfta upp bollen på ibland, få fast den och bygga runt det. JW klarar ibland det andra men inte det första, ABW det första men inte det andra. ABW har redan spelat 25 % av de matcher han som utgångspunkt kommer göra för oss, och i ärlighetens namn har han varit max två plus efter inhoppet mot Landskrona. Här har Vito faktiskt misslyckats. Det är okej att göra, men det har han. Jag bara hoppas att vi får igång någon av dem (eller någon annan) hjälpligt och sedan får Vito köra igen i sommarfönstret.
I övrigt individuellt i matchen i går:
Kusu briljant. Höken lika bra som mot Öis. Bonnah bra. Alla andra ner minst ett snäpp från senast.
Jag tycker Rochester har fått onödigt mycket skit här inne för de tidigare matcherna, men i går var han verkligen svag. Kör Kozica i nästa.
Upp på hästen igen. 78 poäng kvar att spela om. Tar vi alla dem slår vi Superettans poängrekord med 17 poäng. Det räcker nog till uppflyttningskval.
