En sak jag har lärt mig om Superettan är att man aldrig kan lägga sig ner och dö förrän det är rent matematiskt omöjligt. 2002 gav jag upp minst fem gånger under hösten när sedan allt hände de tre sista omgångarna. Det skulle mycket väl kunna bli något liknande här, ser inget lag som kommer att springa iväg till något ointagligt. Det är en lång höst, inga jättetrupper/supervärvningar hos våra toppkonkurrenter. Så is i magen, en match i taget, vinna rätt matcher.
