I magasinet Offsides följetong ”Vad hände med..?” undersöker vad mjölk hade med cupfinalen att göra på Island där vi i klippet nedan kan se Stefan Thórdarson vinna finalen 1996 - alltså året före han kom till Östers IF. Han intervjuas efter fem minuter och tydligen är det hans brorsa som är Akranes målvakt och hans farbror som är lagkaptenen som dränks i mjölk då han lyfter pokalen:
Här är utklippt från inslaget i Offside den del som handlar om just detta där Thórdarson bland annat beklagar sig kring hur dåligt engagemang det var kring cupen i Sverige då han kom hit jämfört med på Island. Jag minns extra från 1998 då han var skogstokig för att lagkamraterna i Öster inte brydde sig tillräckligt hur det gick då vi var några på plats och såg dem i kvalet till femmanna-SM i Aroshallen i Västerås. Han satt på bänken och stampade fötterna i marken då Öster föll mot något div3-lag i en av gruppspelsmatcherna.
Här är textutdraget:
”Några minuter in i klippet, som jag rekommenderar alla att se, provsmakar TV-reportern ett för Offsideredaktionen främmande kött. Det enda vi vet är att det ser väldigt torrt ut och kanske är val, eftersom det äts en del val på Island, i och för sig mest av turister. Samtidigt ser köttet mer ut som en fågel. Senare i klippet tar en supporter strypgrepp på en kramdjurstupp framför ett bord fullt av ölmuggar. Han intervjuas också i inslaget, heter Ragnar Sigurjónsson och har en keps som pryds av Essos logga. Och i slutet av den 20 minuter långa videon häller de jublande Akranesspelarna mjölk på varandra efter att ha lyft segerpokalen.
Frågorna är många, så jag lyfter på luren till Island och får tag i Östers och IFK Norrköpings gamla anfallare Stefán Thórdarson, som var med i Akranes lag som vann cupfinalen 1996. Han blev även intervjuad i början av inslaget från matchen.
– Kul att bli påmind, säger han. Det var en stor match för mig. Jag var bara 21 år och hade aldrig vunnit cupen förut, och den är väldigt stor på Island.
Jag skickar klippet till Thórdarson. När han har sett det och ringer upp igen skrattar han gott.
– Det här hade jag inte sett innan! Jag minns inte ens att jag blev intervjuad.
Han kan även berätta att köttet reportern åt var rökt lunnefågel, en specialitet för Vestmannaeyjar (Västmannaöarna), hemvisten för Akranes motståndare IBV.
– De har mycket lunnefågel där. Själv har jag aldrig ätit det, men reportern i klippet sa att det smakar som rökt lamm, och det älskar jag! Rökt lamm äter vi som julmat på Island.
Från själva matchen minns han inte mycket mer än att hans farbror Ólafur bar kaptensbindeln, att hans storebror Thórdur vaktade kassen – och att Akranes var hejdundrande bra.
– Vi vann ligan fem år i rad under den här perioden, säger Stefan Thórdarson. Det har inget annat lag gjort, varken före eller efter.
Han minns också att stämningen var bra, som sig bör på en isländsk cupfinal. När Thórdarson flyttade till Sverige blev han förvånad över hur lite lagen brydde sig om cupspelet. Medan han slet sig blodig joggade hans lagkamrater runt som om det vore en träningsmatch.
På Island är det annorlunda. I cupfinalen 1996 var över 5 000 åskådare på plats, 50 procent av det dåvarande antalet invånare i Akranes och Västmannaöarna tillsammans.
Och mjölken då? Jodå, Stefan Thórdarson minns väl hur spelarna hällde drycken över varandra, istället för champagne, och var helt genomblöta när de kom in i omklädningsrummet.
– En av mina lagkompisar var så törstig att han drack upp allt direkt, så han hade inget motvapen när vi attackerade honom, säger Thórdarson.
Anledningen till mjölkkriget vid firandet var att det isländska mejeriföretaget Mjólkursamsalan (Islands svar på Arla) sponsrade den isländska cupen. Några år efter Akranes cupguld 1996 köpte Coca Cola namnrättigheterna och spelarna fick istället hälla läsk över varandra. Sedan dess har cupen bytt sponsor några gånger, men sedan 2018 heter den återigen mjölkcupen.
Så har vi rett ut det. Men varför supportern med Essokepsen ströp en kramdjurstupp kan inte ens Stefan Thórdarson svara på. Vissa saker kanske lämnas bäst åt fantasin.”
