Listan i sin helhet.
HALMSTAD
Här låter det (ljudligt) faktiskt från avspark till slutsignal och man undrar lite vad som har hänt på Örjans Vall där man i vanliga fall, förstås lite beroende på vad man står, kan höra när vänsterbacken släpper väder. Nytt lyckat återtåg och denna gång utan dubbla hängslen och livremmar kan vara en förklaring. Hur som helst - etta i tabellen (trots haveriet senast) och etta även här.
ÖSTER
Nänä, det är inte som förr, när Inge Ejderstedt, Tommy Svensson och Harry Bild – eller för den delen Peter Nilsson, Mats Nordgren och Greger Hallén (nåja) – fick Värendsvallen att gå i spinn, men i rätt knackig konkurrens nyper East Front med anhang silverplatsen. Tredje högsta hemmasnittet i serien och emellanåt ett klart skapligt gung på Visma.
J-SÖDRA
Tillbaka på uppfräschade Stadsparksvallen (landets vackraste arena) kommer supportrarna för att stötta sitt Södra och de gör det med hejaramsor som hämtade ur gamla journalfilmer. Kärntrupperna åker även på bortamatcher. Läckert tifo fixades till i samband med 100-årsjubileet.
ÖREBRO
Det är uppenbart att klubben ännu inte hämtat sig efter fjolårschocken och detsamma gäller för fansen, som i takt med ständiga sportsliga bakslag blir alltmer frustrerade. Hyfsat på hugget i serieupptakten, nu mest förbannade. Här krävs omtag, för att prata Janne Anderssonska.
ÖRGRYTE
Brukar toppa den här tabellen men det var när Gais fanns i samma serie och Originalderbyt framkallade extas på Gamla Ullevi. Fortfarande bra gung i klacken på kortsidan men hemmasnittet på drygt 1 800 är i fattigaste laget för att vara Öis.
BRAGE
… och detsamma kan absolut skrivas om Borlänge. I perioder hyfsat tryck på gamla, slitna Domnarvsvallen – och tacka tusan för det när IKB (för det mesta) spelar underhållande fotboll och är med och fightas om en allsvensk kvalplats. Hemmasnittet på drygt 2 000 helt ok.
LANDSKRONA
Jamen hyggligt drag på hemmamatcherna. Och sen finns där en klick som kuskar runt – åtminstone i närområdet – när de svartvitrandiga ger sig ut på turné. Landskrona – ett gediget, genuint fotbollsfäste. Så har det varit. Så är det fortfarande.
VÄSTERÅS
Visst, här finns ett gäng som lever och dör för VSK och som skickar skön energi till hjältarna på planen, men särskilt många är de inte. Tufft med konkurrens från elitbandy- och hockey men nog bör man kunna sega sig över 2 000 i hemmasnitt? Västerås är ändå landets sexa sett till befolkning.
SKÖVDE
Det är inte direkt maranatastämning (googla, det är 60-tal) när laget bjuder upp på (rätt ogästvänliga) Södermalm men folket sluter ändå upp hyggligt. Fattas bara annat – Tobbe Linderoths gäng är ju fortsatt med och stökar om tredjeplatsen som innebär allsvenskt kval.
TRELLEBORG
Jodå, här finns en liten kärna som stöttar laget i vått och torrt, men lite drygt 1 000 pers i hemmasnitt är såklart alldeles för dåligt och gör att man måste ifrågasätta både det ena och det andra. Framför allt spelet, prestationerna, skulle jag säga. Det är för torftigt.
DALKURD
Inte så många men desto mer högljudda, vilket ska tolkas som krävande. Om det hjälper eller stjälper klubben i jakt på nytt kontrakt råder det säkert delade meningar om. Även här har nyhetens behag avtagit. Det ekar tomt på ”Studan”.
ÖSTERSUND
Under stridsropet ”Vi ger oss aldrig” red supportrarna ut till stöd för ett på alla sätt sargat ÖFK, men allt har klingat av i takt med nya ekonomiska snytingar och svaga sportsliga resultat. Finns klubben om fem år, tre år, verkar vara en relevant frågeställning.
AFC ESKILSTUNA
Dassigt rykte ute i landet – och få sympatisörer på hemmaplan. Om jag bott i Smestan hade jag frekvent besökt Tunavallen för att titta på läckre liraren Alsanati, men det är jag det. Ge det ett par generationer och AFC kan möjligen bli folkets lag i stan.
NORRBY
Om det fanns ett nyhetens behag när Norrby 2016 kravlade sig upp i svensk elitfotboll har det försvunnit nu. Läktarna på B A gapar tomma och klack existerar inte. Sen är det ju nåt med boråsare och fotboll som inte riktigt kuggar. Inte ens Elfsborg duger.
BROMMAPOJKARNA
Lite samma här. På min förra arbetsplats åkte vi för några år sen ut och testade ett av föreningens många framgångsrika ungdomslag. Ingen i gänget höll på BP. I stället spred sig sympatierna på stans tre bjässar (och nån hejade på Blåvitt om jag inte minns fel).
UTSIKTEN
Tvåsiffrig publiksiffra i senaste matchen mot Västerås säger allt – inte ens de närmast sörjande bryr sig om ”Kiken”. Hårt liv i skuggan av Blåvitt, två smådrakar och Häcken. Sen hjälpte det förstås inte till att man tvingades lämna Ruddalen för Bravida.
