Sabba
Har aldrig tidigare över dem många åren som man följt forumet på kännt ett behov att göra min röst hörd, men upplever ändå att East front står vid någon form av vägskäl.
För det är intressant läge vi befinner oss vid. Sett till förutsättningarna för säsongen så fanns det en rejäl medvind i luften. Ett starkare stöd på läktaren i jämförelse med tidigare säsonger i SE, som i sin tur skulle spegla resultaten på planen. Men samtidigt som alla här inne är villiga att debattera valet av mittbacks par kanske det också behövs göra en rannsakan kring vart föreningen East Front är påväg. Samtidigt som Vito letade en ny offensiv mittfältare så skrevs det om ett "avgörande möte" för East Fronts framtid, som resulterade i en kompromiss lösning med dem som tidigare varit med och hjälpt till.
Men en del trycktes det på extra: "Vi behöver fler som engagerar sig".
Samtidigt som Reinfeldt fördömer och kräver "Hårdare tag", Olof Lundh skriver krönikor om kurvornas makt positioner och våldet som det medför i svensk fotboll, prisar och applåderar såväl som lokal press till ordförande stämningen som vårat Södra Stå har bidragit med - även om resultaten inte varit vad alla hoppats på.
Jag går snart in på mitt tredje decenium som en röst på läktaren. Från den gamla blå läktaren, till hörnet på huvudläkataren i division 1, till myresjö nedre etage och slutligen övre. Trots att jag idag är en exilare, kan jag inte mer än att känna en stor sorg kring det som nu verkar bli avgörande för framtiden av vår läktare. Det jag har hört från nära kring dagens scener är inget som någonsin kan främja supporter föreningen East Front.
Vill vi att det fortfarande ska finnas en enad röst som hörs på Södra Stå så är det genom att stå enad i situationer som denna som vi fortfarande kan göra det möjligt. För ingen av oss blir yngre, men dem som efterfrågas för att East Front ska kunna stå kvar även om ännu ett decenium är just dem yngre.
Men dem måste få ta med sin del in i fotbollen, växa med den, precis som vi alla någon gång gjort.
Missförstå mig rätt, jag advokerar inte för anarki. Men det är inte någon annan som ska ta beslutet om vad läkataren är, än dem som år efter år väljer att stå där - trots resultat. Absolut ska det kunna finnas en dialog mellan arrangör, säkerhetspolis och supportrar. Men det som faktiskt måste få vara avgörande är vart VI som Södra Stå förhåller oss kring dem här frågorna.
Väljer man nu att ta avstånd från den yngre generationen som bidrar till en stämning som har hyllats från alla håll, och istället ställer sig bakom säkerhetspolisens agerande, så är det kanske konsekvenser som följer att vi slutligen inte har någon som kan ta över stafettpinnen. För så står det sig, dem yngre är alltid framtiden.
Jag vet vart jag själv står i frågan. Jag tror att vi är påväg mot något riktigt bra på läkataren, trots det sportsliga och inte tack vare. Jag tror på dem yngre och väljer att ställa mig bakom dem kring dagens scener. Jag hoppas det är fler som gör samma bedömning, oberoende eget involverande.
