Eftersom jag är grundstämd i moll ligger optimism inte alls särskilt nära tillhands för min del. Inte i någon del av tillvaron, så inte heller när det kommer till Öster. Därför är jag mycket förtjust i Vaclav Havels oändligt vackra men också melankoliska definition av hopp.
Hopp är inte optimism, inte övertygelsen att något kommer att gå bra, utan vissheten att något har mening utan hänsyn till hur det kommer att gå.
Jag är inte optimistisk inför Östers återstående säsong och anser inte att det går att avkräva någon den inställningen. Men nog borde vi alla kunna känna hopp för Öster under hösten, över nästa år, och för alltid därefter!
