Det verkar som att Månz ibland skapar sig trängda lägen genom att i ett från början oträngt läge liksom försöka lugna ner spelet. Kanske genom att titta upp någon sekund för länge eller slå en allt för cool bakåt- eller sidopassning. Han blir liksom överraskad av motspelarnas kvickhet och då händer det saker. Men det gäller nog inte bara Månz. Även i anfallsspelet drälls det med bollen och det blir omställningar. Men i mittförsvaret kan det ju bli mer ödesdigert. Är fenomenet ett utslag av att tränare och spelarna själva ser det som positivt att framstå som en lugn och stabil försvarare? Det är kanske bra ibland, men är ju inte bra missbedöma motspelarnas kvicka fötter. Det har väl visat sig att Öster överhuvudtaget kommer bäst till sin rätt när man släpper bollen tidigt och får till ett snabbare passningsspel.
Angående backlinjen är det tuffa beslut som Túfa måste ta. Men att även på backsidan våga byta konstellation i såväl startelvan som under match är väl bra. Bra att testa Kricak t.ex. Jag tyckte han, med den lilla speltiden, gjorde en bra insats, men kommer nog bättre till sin rätt på mittbacksplats. När den blir ledig.
