Efter omgång 15 parkerar Öster på en andraplats i tabellen, efter ett trevligt men impotent anfallsspel. Degerfors och Sandviken skuggar, blott en poäng bakom ÖIF. Behöver jag säga att Örebro har fått en lidnersk knäpp och står på 14-1-0?
Avgångskraven skallar över hela Växjö. I ren panik kallar ordförande Karlsson till ett extrainsatt styrelsemöte på Visma och gör rent hus. Foyston, Vito och Jens får gå. Underpresterande Kricak och Rodic säljs till Röda Stjärnans C-lag. Prekovic bakas in i affären.
Ett vakuum uppstår och styrelsen utser Fredrik Gustafsson till ny sportslig ansvarig. Efter en vecka kallas till presskonferens på Behrn Arena. Superettans golden boy Christian Järdler har i hemlighet pratat med sin gamla klubb med ligans (eller kanske hela Sveriges) bästa faciliteter. ”En krigsförklaring” heter det i Örebro och svetten rinner i julihettan.
Två dagar senare presenteras en skinande glad Järdler på Visma Arena, med ett färskt kontrakt på 4,5 år i handen. Laget hinner bara med en träning inför omstarten mot Skövde. Efter 90 minuter plus sju tillägg blåser domaren av och det står fortfarande 0-0 på tavlan. (EG 21-0). Sedan följer 0-2 mot Brage och 0-0 mot Oddevold.
Innan transferfönstret stänger hinner Öster med en dubbelvärvning. Örnblom och André lockas hem från Ängelholm för två respektive tre miljoner. Ny optimism följer efter en oväntad 1-0-vinst mot Degen men snabbt förbyts detta till mörka moln efter sex raka förluster (mot HIF, Trelleborg, Landskrona, Östersund, Gefle och Utsikten). I den rekordjämna tabellen har Öster fallit till en tolfteplats. Kvalspöket skrämmer.
Panik igen och Järdler entledigas en sen septemberkväll. Den nya tränartrojkan Fredrik Bild, Patrik Bojent och Niclas Olausson lyckas med konststycket att håva in fyra vinster på de fem sista omgångarna. Östers IF landar på en stabil sjundeplats. Ordförande Karlssons ord till SMP från avslutningsbanketten: ”Nästa år, då j-lat…”
