Topp 5 positiva saker som man kanske inte fick med sig från TV-sändningen
5 ABWs snack
ABW:s verbala förmågor på planen var tydliga när man stod nära. Styr lagkamrater. Till exempel pushar han Adjei att gå till attack med försäkran om att han täcker upp för honom. Till slut gav det en straff som han själv kunde näta på. Minus för att han inte joggar ut för att fira vid klacken efter hans straffmål.
4 Klack vs vakt
Den lilla Österklackens lite sköna samspel med en stor ensam ordningsvakt vid ut- och inpassage under matchen var en liten behållning. ”Vad ska ni nu ut och göra…?!” Sedan vid återkomst repliken med ett leende: ”Nu ska det brännas bengaler..”
3 Alibeks slit
Alibeks spel utan boll där han är besvärlig för motståndare och lösgör sig från bevakning genom att knuffa undan motståndare just innan passning mot honom slås ska inte underskattas. Rycker i tröjor och är lite allmänt jobbig. Ska man ersätta JW så behövs även denna del av spelet. Och vinner vi med 4-1 kan man skita helt i vem som är sist på bollen innan den rullar i mål.
2 EF/SS
EF/SS vinner klackmatchen - visserligen lite halvt på walkover men den enda utmanaren i närområdet var Hovslätt Innebandyklubb Ultraz som ett par hundra meter från Håsten, bakom den långsidan där matchkameran stod, eldade på ordentligt utanför innebandyarenan samtidigt som Öster spelade av andra halvlek. (Seriefinal Warberg IC-Hovslätt.)
Extra glädjande nostalgi för en gammal supporter som i sin ungdom åkte många många resor med EF åren 1994-2004 (och en hel del av dessa var med minibuss) var att se en EF-minibuss rulla in där medelåldern nog var runt 21. Förr var det mycket Mupparna, avarter, särarter, matchtröjor och surbukar. Nu är det annan musik och annan klädstil enligt ”tiden går”-logik men samma gamla kärlek till Östers IF.
1 Herdonsson
Igen. Målfirar ut mot klacken, gör sig helt fri vid fasta situationer och vinner nickdueller. Klass.
