Jag kom till Araby Park Arena igår när Öster låg under med 3-6 i slutet av första halvleken. Det var mina absolut första erfarenheter av den här sporten - har aldrig kollat på Futsal. Men redan efter några minuter så märker man att det är riktig publiksport ju! Full fart, sulfinter, väggspel, kombinationer och tacklingar. Fast med lite andra regler än i vanlig fotboll. När sen Öster lyfter sig och går ifatt och förbi i andra halvlek så är man lika mycket supporter som alltid. Man börjar analysera speluppbyggnaden och skäller på domaren...Som sport är underhållningsvärdet mycket högre än i andra inomhussporter enligt mig. Det höll inte hela vägen den här gången , men det var spännande slutminuter. Den uppenbara skillnaden är publiken - familjer, barn och ungdomar från området och nya spelare som jag inte visste vilka det var, mer än att de spelar i andra lokala lag i Växjö. Lite andra hejaramsor än vad vi är vana vid. Lite annan stil på allt - men det är ändå samma förening, samma vackra emblem på bröstet.
Det slår mig att Östers IF Futsal faktiskt är just den kvartersklubb som Östers IF en gång var. Man gör samma resa - alla jobbar ideellt, alla vill upp i en högre serie. Man sliter som fan. Jag tycker inte bara att man är Öster i samhället. Det här är verkligen inte något integrationsprojekt - igår var det istället Samhället som var Öster! Jag är glad att jag fick vara med. Jag känner redan en gemenskap, trots att jag inte känner några i laget eller i publiken. Nästa år ska East Front självklart vara med och bygga upp en fantastisk läktarkultur. Jag kommer i alla fall att köpa årskort till hemmamatcherna. Om det går att göra det? Kanske kan vi ordna resor till bortamatcherna? Och självklart ska alla ungdomar som var där igår även känna sig hemma på Södra ståplats i Superettan. Här finns mycket att göra!
