Ronnie
Går att rent teoretiskt vända på det hela också. Östersupportern av 1999 behövde få perspektiv på saker också:
•Kalmar var något nytt som just kommit in på kartan igen efter drygt ett decennium av ingenting, ingen konkurrens från något annat småländskt
•Att se Öster förlora en match utanför den högsta divisionen var någon en supporter inte haft gjort sedan 1967, man hade ju bara åkt ur en gång och 1989 var invinciblesäsongen
•Det var bara några få år sedan man var med i den allsvenska toppstriden långt in på säsongen och bara tre år sedan man slutade sexa i serien
•Vi var faktiskt bara nere i andra divisionen och såg den tredje som döden, vilket den nog varit just den gången men vilken vi överlevde mindre än 10 år senare
Men ändå: nu har vi verkligen väntat länge på ett allsvenskt avancemang.
På 60-talet kvalade man 4 gånger för att till slut ta sig upp och stannade kvar till 1988 för att sedan gå direkt upp igen efter 1 år.
1998 då vi åkte tog det bara 4 år till vi var uppe igen. (Kallades då med dåligt perspektiv för ”the dark ages”.)
2003 då vi åkte ur direkt tog det bara 2 år till vi var uppe igen.
2006 då vi åkte ur direkt tog det lite längre tid eftersom vi vände i division 1 också. 6 år innan vi var tillbaka i Allsvenskan ju en halv evighet då.
Men nu då. Uppflyttning från division 1 2016 i all ära men OM vi får fira i höst så har det alltså gått rekordlånga 12 år att ta oss upp igen. Dessutom fick vi då inte fira för att Öster vann utan på en dag då Värnamo slog Halmstad borta. 2005 gick vi upp efter seger hemma mot Västra Frölunda. Alltså för 19 år sedan. Senast East Front fick fira ett allsvenskt avancemang på plats var alltså i en tid då West Front också fanns på plats och överhuvudtaget ..fanns.
Och det har gått 27 år sedan vi senast hängde kvar i Allsvenskan. Ger lite perspektiv på hur bortskämda slynglar vi faktiskt ändå var på 90-talet då vi tog platsen för given.
