Plantagenparkeringen Vad jag menar med vinnarskalle är inte i första hand att spela fult, utan att alltid ge allt man har och hålla nivån mentalt hela matcherna, att driva på laget och ställa krav på medspelare, och att kunna släppa baklängesmål och förluster och tugga på utan att gnälla. Det här är en personlighetstyp som Öster ofta har undervärderat. Wibrån är en av dem, Johan Persson en annan, och jag vill hävda att Kricak är den ende som i alla fall övertygat mig att han är en sådan i dagens trupp. Det är lätt att slå fina passningar och dribbla när solen skiner och laget leder med 2-0, och en helt annan sak att kämpa och hålla nivån i botten av Allsvenskan eller Superettan trots kassa domare och deppig inramning. Ett exempel: ABW är troligen Östers bästa spelare rent fotbollsmässigt, men varför försvinner han plötsligt i matcherna, och varför kommer han in i oförklarliga sviter utan att göra mål på 5-10 matcher trots att han är så överlägsen med bollen?
