Stjärnorna i Öster är fine med mig. Den har en otroligt fin sekvens i "ja jag längtar varje dag, att i goda vänners lag", men även jag tycker att alla de kyrkliga referenserna är lite provocerande. Öster är snarare motsatsen, det är liksom Mobergs gnetande småbönder som trots kyrkans ständiga påhopp skapade levebröd av torftiga och steniga marker. Så jag kan ta att den likt Kronobergs regementes marsch har några år med Öster och sen blir historia. Som en älskad spelare och ledare, var sak har liksom sin tid.
För att en inmarschsång ska bli legendarisk och hålla över tid behövs mer. "Så stiger solen åter över Staglaberg" är helt klart den jag föredrar av de kandidater vi hört hittills. Texten är briljant. Den andas både poesi och supporterramsor.
