Jag börjar så smått resa mig upp efter den här smällen. För en riktig jävla käftsmäll är det. Det är tydligt att laget inte riktigt är där vi vill att de ska vara, det är tydligt att vi är lätta att störa om man vet vilka knappar man ska trycka på - och sammanfattningsvis - det är tydligt att säsongens toppar och dalar tagit ut sin rätt på truppen. I medgång är vi närmast ignoranta och oskarpa, i motgång handfallna och panikslagna. Nånstans i mitten mellan med- och motgång fungerar det här laget allra bäst, och det räcker inte för att vinna fotbollsmatcher när motståndarna får till en fungerande plan.
Jag är så fruktansvärt besviken. Jag kan inte uttrycka det bättre. Det här var matchen vi kunde bygga ett momentum för avslutningen ifrån. Kan laget komma vidare från det här? Det går inte att säga. Vi kan lika gärna skjuta Örebro i sank som åka därifrån med 0-0 som att bli själva skjutna i sank och lämna den allsvenska spänningen till Värmland och Skåne.
Som supporter ger jag nu upp mina spekulationer och förhoppningar och låter helt enkelt laget bestämma själva var de vill spela nästa år. Jag älskar Östers IF 2025 oavsett vilken serie de spelar i. En del av mig vill se laget vara kvar i SE ett år till för att städa ut och få in nytt. En del av mig vill se laget gå upp i AS i år för att vi som förening är så jävla värda det.
Så jag släpper nervositeten här och nu. Jag är fine. Hur än de nio sista poängen fördelas och vad det leder till så är det ingen katastrof. Match för match, minut för minut.