Det är verkligen otroligt det här. Oftast brukar jag alltid kunna komma över en förlust på några timmar, men den här är annorlunda. Jag vet att folk klagar på att jag alltid bara skriver mina lånekort känslor i forumet men måste verkligen få ut dom känner ja.
Kunde somna igår, imorse när jag vaknade så skavde förlusten fortfarande också.
Tror att det var själva faktumet att man verkligen såg allsvenskan framför sig där vid 2-0, och sedan sitt lag bara lasta iväg det, det var en ny typ av smärta jag inte tidigare upplevt inom öster.
Vart tar man vägen härifrån? För det första hoppas jag spelarna är ärliga och de som vågar spela i dessa avgörande stunder ska säga det, alla andra som inte ser ut som att de bryr sig i andra halvlek kan ta och packa sin väska och sticka härifrån.
Kanske är det jobbigaste faktumet att man nu måste vänta en hel vecka för att få se en till match och veta hur det ska gå. Hur som helst måste vi komma ihåg sitsen vi är i och att vi fortfarande har hopp, trots att det inte känns som det just nu. (Ps, sluta sjunga ”vi ska tillbaka”, jinxar oss lika mycket varje gång…)