Den höga pressen idag var guld att se. Vi lyckades störa Djurgården mycket mer än jag vågat drömma om inför matchen. Men vi verkar ha tappat precis all form av fotbollskunnande när vi väl erövrat bollen. Var är löpningarna som drar isär motståndarna? Varför vågar ingen skjuta från distans? Var är försöken att dribbla bort en motståndare? Snabba offensiva passningar som leder till avslut? Obegripligt hur vi inte lyckades skapa chanser på alla de bollvinster vi trots allt gör på offensiv planhalva.
Defensivt klockren insats med ett enda undantag. Mattis räddade oss många gånger innan dess, han gör en kanonmatch till 98 %. Lider otroligt med honom.
Gyamfi fantastisk!
Ljung imponerar på mig, likaså dansken och ytterbackarna i det defensiva jobbet.
Frågetecken tyvärr på Ask.
Men störst frågetecken självklart på Foystons matchcoachning. Efter minut 60 ser man hur våra killar börjar gå ner sig. Framförallt Noah, Ask och Mörfelt. Hade Foyston vågat agera istället för att reagera hade vi kunnat behålla den höga intensiteten. Nu föll vi dessvärre mer och mer ju längre matchen gick. Onödigt.
