Jag fortsätter att se Foyston som den tränare han är, med styrkor och svagheter. Jag tycker inte om hur han hanterade Rodicaffären efter Helsingborg borta förra året. Jag tycker om att han har en tydlig spelidé och nu när den mer och mer sitter hos spelarna får vi en bättre jämnhet i våra prestationer. Jag tycker inte om att han stundtal låser sig och gör för sena byten. Jag tycker om det direkta i hans fotboll och att han får spelarna att stå upp för laget, vilket har lett till att vi trots underlägen och/eller kvitteringar fått sista ordet och räddat såväl ettor som treor i brutalt viktiga matcher som Värnamo, Degerfors och Sirius.
Det är så lätt att man tokhyllar när det går bra - FOYSTON PÅ LIVSTID efter avancemanget. Det gör mig trött. Eller efter förlusten mot Hammarby - AVGÅ FOYSTON. Det gör mig också trött. Och jag blir ännu tröttare när man börjar med det här "agenda"-snacket, för det är en klassisk grej man tar till när man egentligen inte har något konstruktivt att kritisera. Då handlar det bara om att misstänkliggöra, "han är inte en av oss", " han vill oss illa". Det är jävligt dunkla grejer det där, ni som förstår ni förstår var man ofta hämtar den typen av resonemang ifrån.
Och bara så det är klart: Jag byter gärna ut Foyston imorgon mot en ännu bättre tränare. Och Rodic mot en ännu bättre spelare. Ingen är större än föreningen och våran välgång. Men jag byter fan inte ut någon av dem mot ingen alls eller någon sämre.
Östers IF har åkt jojo för att vi haft personer som via sina egon lyckats att både höja och sänka föreningen. Nu jobbar vi för första gången på ett mycket bredare plan, och då är vi inte lika känsliga för att någon tycker att någon ska sparkas eller anställas. Det krävs en bred majoritet. Och det har varit jävligt bra för oss.
