Det som slog mig igår var faktiskt hela lagets energi. Alla såg liksom lite pånyttfödda ut. Lite ovana vid spelsystemet förvisso, jag muttrade över Hauksson en bit in i matchen(som någon riktigt påpekade) när några galna bollar slogs bort, men just energin, viljan, att våga. Den höga pressen från Pavic, JW och Mortensen tillsammans med innermittarna. Älskade också när Stenberg och Mattis följde med upp när tillfälle gavs, bara drev fram bollen, bröt momentum.
Det sistnämnda är kanske det jag saknat mest den här säsongen och är ju troligen också en av förklaringarna till att vi gjort så få mål. Vi har varit rätt stereotypa och lättlästa, positionsstyrda, låsta och bollande. Ett visst mått av kaos måste liksom till för att bryta dödlägen.
