I brist på en tillgänglig terapeut tillåter mig ett inlägg i affekt som terapi. Tamminen håller inte nivå, i bästa fall motläggar han sig fram till en halvchans. Seijdiu känns svag i sitt beslutsfattande och speluppfattning. Han är som en ekorre som ska springa över väg, klarar sig över vägen för att sen få panik, vända tillbaka och bli överkörd. Uddenäs känns iskall. Finns dock glädjeämnen. Suhonen klasspelare, Roddan ute ur frysboxen. Tycker också Aliev bättrat sig en smula senaste tiden. Än ska vi inte skruva ner skylten, vi är fortfarande med.
