Ja, vi ser alla olika fotbollsmatcher 🤣 Det är väl det enda man kan konstatera.
En sak jag glömde kommentera är just omställningsspelet. Jag tycker verkligen vi har en helt annan fyndighet offensivt där nu, det är inte lika statiskt och lättläst som under Tufa och Foyston. Att Ask nu plötsligt har fler än ett alternativ att spela... Tänka sig.
Sen är det som att många har glömt vilken serie Superettan är. Det är i princip aldrig som ett topplag i serien vinner alla sina matcher med 3-4 mål och spelar ut sin motståndare totalt. Superettan handlar för mig om två saker - tålamod och lite mer edge än motståndarna, framför allt mot slutet av matcherna. Vi som minns den galna Roar-våren 2012 där vi inte förlorade en enda match minns att vi ibland kunde hamna i underläge, och stundtals lämna ilite för mycket nitiativ till våra motståndare - men att stabiliteten och maskinen till slut avgjorde till vår fördel över 90 minuter.
Jag har sagt tidigare och jag står fast vid det - jag är mer trygg inför säsongen nu än jag någonsin var under Tufa och Foyston. Absolut kan jag få äta upp det, så jag balanserar med att säga att det också är en bit kvar till att jag känner som jag gjorde inför 2012 - där vi avslutat säsongen 2011 briljant, och var i en uppåtgående trend och man liksom kände att allt ramlade på plats.
