Silly reflektioner.
Först kom Kusu. Sen inget. Sen började de droppa in. Sen droppade det av. Sen byggdes det upp. Då kom de oväntade. Det inte ens väntade. Men aldrig det som utlovats. Sen kom det inget igen. Så pass länge så ingen längre väntades sig nåt. Då kom plötsligt två.
I tjugo år har livet som Östersupporter varit en berg och dalbana av resultatmässiga skäl. Denna offseason är en dejavu av samma 20 år i koncentrat.
Jag känner mig omtöcknad. Vet knappt vilket lag jag förväntar mig se på banan och det saknas ärligt talat tid för att foga samman all den manna och de vaktlar som slutligen ramlat ner från himlen. Herrejösses.
Jag är sjukt imponerad och hoppfull för den kvalitet, den potential och faktiskt också den erfarenhet som tillförts laget. Innebär det en omedelbar eller ens en självklar succe? Absolut inte. Det hade varit skönt att haft Pappa Keene med i truppen, men något sånt filter finns inte kvar idag. Det är en sjukt stor utmaning för truppen, gruppen, individerna och ledarna att så här fem i tolv få ihop en grupp under sådan konkurrens att skapa och driva något bra tillsammans. Den dignitet av egon som tillförts truppen på totalen har nog inte setts sedan Zlojutro, Pablo Pinones och Zavadil sladdade runt i föreningen. Vi kommer definitivt vara ett potent lag, men jag misstänker att vi också kommer att se ett mer nyckfullt och oberäkneligt spel än vi är vana vid. Så sett har ju tiden med Askebrand och Velic varit fotboll på Sobril. Den är definitivt historia nu.
Ursäkta röran - vi bygger om- kan vara ingressen till vad vi kommer att få se de första tio omgångarna. Sjukt spännande men ingenting har heller någonsin känts så ovisst som i år. Offensiven kan spreta åt många olika håll.
Så, för mina nervers skull, servera mig en stadig öl eller tvau när jag sätter mig ner för att se mitt Öster igen.
Och glöm inte att snarast låta gossarna besöka Källan´ för att få en lektion av levande Österhistoria, den som de alla har möjlighet att vara med och skriva fortsättningen på.
