För mig har två matcher med Stefan särskilt etsat sig fast i mitt minne. En av dem är inte ens i Öster.
Jag såg Stefan spela för Norra 2007, de slog VMA IK med 5-3 och jag blev djupt imponerad av Stefan på högerbacken. Helt annan fart och spelförståelse jämfört med övriga på plan. Därför blev jag väldigt glad när Öster plockade in honom hyfsat kort tid därefter.
Sedan allsvenska premiären 2013 hemma mot Helsingborg. Då hade Stefan hunnit med att vara bra några säsonger för Öster, stundtals fått sitta bänk bakom genombrottsmannen Krafth eller spela som högermittfältare vilket aldrig var optimalt. Nu var Krafth borta och Stefan given som högerback. Och vilken match han gjorde. Han var överallt, överlägsen i hemmalaget. Höll koll på Accam som var otroligt snabb och en allsvensk toppspelare vid den tiden, samtidigt som han orkade fylla på framåt. Något slags genombrott för en bredare svensk fotbollspublik. Men vi visste redan att Stefan kunde vara exakt så här bra. Sen bara fortsatte han hela säsongen i princip, i ett lag som inte alls fungerade.
Tiden har väl hunnit ikapp honom precis som den gör för oss alla och det är tråkigt att läsa att hans egen kropp uppenbarligen påskyndat den utvecklingen. Så klart hade man önskat att han fick sluta för att han mentalt kände att han var färdig, men nu är det som det är. Och spelare som Stefan kanske aldrig blir färdiga mentalt. För om något kommer att saknas ordentligt, oavsett att hans fysiska förmågor dalat senaste säsongerna, är det hans eld.
Ibland har den kanske brunnit för starkt. Som mot Frej borta förra säsongen och tjafset med egna supportrar, som i situationen med Zeidan denna säsong. Men ingen kan ifrågasätta att Stefan kämpat, slitit och velat göra allt för Öster. Vill man för mycket blir det fel ibland, men värdet den viljan genererar är så otroligt mycket större och viktigare. Hade alla som spelat för Öster de senaste 10-15 åren brunnit som Stefan hade vi varit på bättre platser under de åren än vad den faktiska verkligheten har gett oss. Stefan har spelat för sina drömmar, därmed har han spelat för våra drömmar. Och ibland har han spelat som i våra drömmar.
Jag kommer inte nödvändigtvis att sakna att se honom på plan kommande säsong. Men fy fan vad jag kommer att sakna att se honom på plan. Tack för allt, Stefan.
